Efter ett seminarium i Göteborg igår hade jag några timmar över innan tåget skulle gå, och fick en chans att promenera runt och titta på staden och grönskan. Jag hade inte kollat upp innan var stadens garnaffärer låg, och knatade runt och såg mig om för att se om jag kunde hitta någon. I desperation började se mig om efter stickande personer eller någon med en hemstickad sjal runt halsen, för att kunna kasta mig över dem och avkräva dem väganvisningar till närmaste stickbutik. Jag behövde dock inte hota någon stackars göteborgare – plötsligt låg Strikk där. Omtalad för sin dåliga service under Rättvikshelgen, och inte var det något hjärtligt mottagande direkt. Men garn blev det.
Ett litet reanystan Rowan Cotton i rosa, en färg jag så gott som aldrig köper och därför inte har något restgarn av när man ska till och virka ansikten och huvuden till små figurer. Två Rowan Tweed – äntligen tweedgarn! Men vad det ska bli har jag ännu ingen susning om. Och så två härvor av Kinnas entrådiga i mörkgrått. Tanken är det ska bli någon form av spetsbolero, att ha över kortärmade klänningar och toppar. Någonting i stil med detta.
Buttercupläget:
Sååååå tråkigt att du inte fick ett bättre intryck av Göteborg , göteborgare som är så glada och trevliga. Jag har en beskrivning på en sjal i tweedgarn. du kan höra av dig om du är intresserad.
Jag menade bara att det var butikens personal som inte var överhjärtliga direkt – människorna utanför butiken var förhoppningsvis på lite bättre humör. (Nu hade jag också hört flera klaga över butikspersonalens attityd, så det KAN väl vara så att jag gick in i butik beredd på att bedöma bemötandet som otrevligt.) Vad heter sjalmönstret?
Typiskt att få sånt bemötande i en affär, när man vill handla.
Men göteborgare över lag brukar va trevliga annars
Hoppas de blir massa fint av inköpen iaf och din buttercup är assnygg!