…den där stickhitler. Det är lite lustigt, detta. Varför stickar man, och hur? Ska inte detta vara lustfyllt? Varför då den lutherska känslan av plikt? hur gör man då när man upptäcker att ett projekt man kanske inte var så förtjust i från början dessutom blivit lite tossigt?
Tvåfärgad, ”stranded” stickning är inte min bästa OS-gen. Tidigare har det ofta blivit för hårt stickat. Inser nu att jag överkompenserat med vante nr två och stickat alldeles för löst. Den är därför en hel del större än nummer ett, och mönstret ser dessutom annorlunda ut. Så vad göra? Ge upp och erkänna att det blir så här när man bestämmer sig för att bestämma sig, istället för att erkänna att det nog var en sån här jag ville sticka hela tiden?
Sticka klart nåt jag ändå inte är nöjd med?
Ge upp och strunta i vantar till nästa istid inleds i november 2011?
Äta choklad och tänka på att det är fredag?
Visst kan det bli en buttercup, detta? Har tidigare insett att det är dags att börja sticka fler större projekt som tar lite längre tid. Det finns en gräns för hur många muddar en frusen flicka rimligen kan behöva.
And now for something completely different:
meta-, förled som anger att t.ex. en vetenskaplig verksamhet eller en konstskapelse har sig själv eller den egna vetenskapsgrenen respektive konstarten som objekt.
Meta. Att prata om det man pratar om. Som att studera stickbloggar och sen börja försöka stickblogga själv. Klokt? Den som lever får se.
Grotescos version av meta: http://www.youtube.com/watch?v=W9F4GSOnxk4
Om du inte är nöjd, repa upp! Det är en svår uppgift, men det burkar kunna kännas bra när man medgett för sig själv att man ändå aldrig kommer göre de klara.
Och att mönstret skiljer beror troligen på att du hållit de 2 garnerna på olika sätt i vante 1 och vante 2. Tex om du håller i en hand så har den närmaste färgen inte varit samma. Om du håller i 2 händer så har de troligen bytt plats.
Jo, det är väl det klokaste. Och du har helt rätt, på vante nummer två har jag till och med växlat mellan att hålla garnet i två händer och sticka med båda i vänster hand. Vante två får gå.
Och nu undrar jag hur jag fick till svenskan! ”Göre de klara”? ”Göra dem klara” ska det så klart vara.
Hittade hit via ”en till stickblogg”. Vad kul att du börjat blogga! Välkommen in i bloggvärlden 🙂
[…] mig snabbt för något som får duga, och som sen inte duger. Så var det till exempel med de tvåfärgade vantarna som till sist […]