Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

Finns det något mer tillfredsställande än att börja på en trekantssjal (frågade hon retoriskt)? Detta ska bli en rätstickad Haruni, inspirerad av Annas och Vifflas underbart stora exemplar.

Stickor 4, entrådigt men rätt tjockt second hand-garn från Statsmissionen för 60:-, i en odefinierbar ljusgrå/beige ton.

Liksom flera andra ökar jag med omslag fyra maskor på de räta varven, och två på de aviga. Mittmaskan stickar jag med vridna maskor på de räta varven.

På några timmar växer den med flera decimeter. Sen är det som att springa in i en vägg. Eftersom jag inte är säker på att second hand-garnet räcker för jag (så klart) statistik i Excel över varvens maskantal. I mönstret finns vänligen det totala maskantalet för varven uppgett, men inspirerad av andra på Ravelry är tanken att inleda spetskanten efter 289, istället för 249, maskor. Hur många maskor blir det då i spetskanten? Jo, det vet man tack vare följande lilla ekvation.

(((X x Y)+Z) x 2)+7

X är mönsterrapportens maskantal för det specifika varvet, och Y det antal gånger rapporten upprepas. Z är de sista maskorna vid mittmaskan eller kanten som utgör det sista bladparet i spetskanten. Sen tar man gånger två eftersom det rör sig om två likadana trianglar, och lägger slutligen på 7 för kantmaskor och mittmaskan. I det här fallet,  exempelvis (((28 x 7) +15) x 2) + 7 = 422 för diagrammets femte varv.

De räta varven får då följande maskantal:

1:293
3:329
5:422
7:465
9:501
11:537
13:573
15:609
17:561
19:513
21:481
23:449
25:417
27:385

…vilket leder till att jag behöver ha 50% av garnet kvar när jag börjar sticka spetskanten för att det ska räcka… (Hur många maskor i sjalen totalt? Runt 27-28 000…)

Men allt är inte påminnelser om skolans mattelektioner. Kudden på resterna från Beatnik växer, och ena stycket är färdigt sedan en tid tillbaka. Ska klä en 45×45 cm-kudde som varit utan örngott alltför länge. Dubbel mosstickning, tvistflätor över nio maskor och en keltisk fläta i mitten. Jag är löjligt förtjust i tvistflätorna, de ser så knubbiga och… flätiga ut:

Det andra stycket har, förutom mosstickningen, XO-flätor, vanliga flätor över fyra maskor och samma keltiska fläta. Skamlöst inspirerat av olika flätkuddar på Ravelry. Det är lite underligt att vilja ha betalt för mönster där man med blotta ögat ser vilka flätor som använts och sedan kan slå upp dem i en vanlig stickbok eller söka upp dem på nätet.

 

 

Annonser

Read Full Post »

Pappas anti-krampmuddar är nu klara och blockade. Tack vare resåren och den extra tight-heten som flätkorsningarna ger passar de bra både på mina och sambons händer. Alltså bör de passa pappa när han kommer hem från semestern.

Även doktorandkollegans Pomatomus-muddar i tweedgarn är klara. För att mönstret skulle bli ssymmetriskt spegelvände jag mönsterrapporten på högermudden. Garnet är snyggt, men har en lite väl luddig karaktär. Ska dra några drag med klädtejp innan överlämnandet så kanske de ser lite prydligare ut.

Och eftersom det blev terapeutiskt Schachenmayrgarn kvar från pappas muddar kunde jag inte låta bli att börja på ett par mindre muddar till, till Pomatomus-mottagaren som har problem med sina leder. Eftersom hon är klok som en uggla tyckte jag att dessa kunde vara lämpliga…

Och slutligen ligger nu fem härvor gotlandsgarn på tork på golvet. Sambon, som annars har ett ofattbart tålamod med min stickning och att det ligger stickprylar överallt, rynkade på näsan och tyckte att det luktade lite väl mycket får. Han bad snällt att jag skulle tvätta garnet innan jag började sticka med det, så de fick dyka ner i en diskho med ljummet vatten och schampoo. De verkar inte ha tagit någon som helst skada av detta, men inte luktar de så mycket godare heller. Näsan hans ska få avgöra om det är godkänt, annars får de bada igen.

Read Full Post »

Att ge II

Att ge stickade föremål behöver inte bara vara problematiskt, så klart. De allra närmaste har vant sig vid att titt som tätt få små och stora stickade ting; vantar, muddar, sockor, och sjalar. De skäms inte heller längre för att be om nya raggsockor eller grytlappar.

Jag hatar att frysa. Nej, tro mig, jag hatar att frysa. När jag fryser blir jag ett ömkligt barn, nästan paralyserad och oförmögen att återfå värmen om jag inte drar på mig varma sockor, tröjor, dricker te, tar ett värmekrus och kryper nära sambon – mitt eget personliga element. Därför älskar jag också att de stickade sakerna som jag kan ge värmer.

För två vintrar sedan togs pappa in på sjukhus. Det var tillräckligt allvarligt för att hålla honom kvar, och ledde till en operation, men tillräckligt odramatiskt för att han skulle vara vaken, pigg och uttråkad i sjukhussängen. När jag på dagen efter beskedet att han var på sjukhus kom för att besöka honom ser jag honom i sängen, i landstingets slitna, fula och illasittande sjukhusskjorta över de egna byxorna med pressveck. På fötterna har han mörkgrå raggsockor i Drops Karisma, bland de första jag stickade, och på händerna ett par av de muddar han fått.

Jag kan inte göra något åt min pappas hjärtfel. Det är bara att acceptera att vi får lita på att läkarna vet vad de gör. Men jag kan se till att han inte fryser när han ligger i sjukhussalen.

Min sambo fryser inte heller. Han knatar på vintrarna omkring i sin Star wars-mössa, vantar och randig halsduk. Mössan och halsduken har han själv varit med och utformat. Men nu värmer inte vantarna så bra, så han har begärt tätare stickade grå fingervantar till den kommande vargavintern. När han efter vårt första år tillsammans fick praktik i en annan stad fick han den första halsduken. Saknaden i veckorna var så vidrig, men att veta att en mosstickad grön halsduk satt kring hans hals och skyddade honom mot kylan värmde inte bara honom utan även mig. Dessutom har det blivit några nördstickningar och -virkningar; en companion cube från tv-spelet Portal, en pirajaplanta från Super Mario, en kontorszombie.

Ja, det är en Darth Vader-tavla i bakgrunden... Också sambons...

Utan att bli för sentimental (för sent?) är det en otrolig förmån att kunna förse dem som står en nära med omsorgsfulla stickningar. Det är faktiskt riktigt härligt att ge. (Inte för att det är så dumt att att få, heller, för den delen…)

Read Full Post »

Bitterljuvt

    

Ljuvt. 485 g entrådigt ullgarn från Gotland, inköpt av min fantastiska mamma för (trumvirvel) 50 kronor på en loppis. För första gången fick jag känna på vad lanolin innebär – garnet känns fuktigt, flottigt, och att döma av vad som stått på andra stickbloggar ska det vara utmärkt smörjmedel för händerna samtidigt som man stickar.

En stor sjal? En halsduk till hösten? En möbius? En tunn tröja? Ska försöka mäta upp några gram och mäta för att få fram hur många meter det är, och fundera på vad det räcker till. Hur som helst kommer det att vara som att bära med sig Gotland kalla höstdagar.

Bittert. Av två skäl, ett mer egoistiskt än det andra. För det första hölls loppisen för att en äldre kvinna på en gård gått bort. Hon måste ha stickat mycket, för enligt mamma fanns mängder av vad som förmodligen är vindor, stickor, virknålar och garn. Mycket mer garn än de här fem härvorna. Och en hel del såg ut att vara hemmafärgat. Så världen har en stickare mindre och en familj har förlorat en anhörig, vars stickägodelar – liksom andra föremål – säljs för en spottstyver och sprids för vinden.

Men (och här kommer egoismen in) nu när allt detta ändå fanns tillgängligt önskar jag att jag själv hade fått vara där. Min snälla mamma, som inte vågar chansa när det gäller garn, kunde inte bedöma om det var något som jag hade nytta av men beklagade om och om igen att hon inte kunnat plocka på sig mer. Och hur lycklig jag än är för de här härvorna är det klart att det svider lite.

 

Read Full Post »

Garn: Schachenmayr Rheuma Wool

Stickfasthet: 36m per 10 cm

Stickor: 2,5 mm strumpstickor

Mönster på engelska:

PATTERN NOTES:

C3F: Slip 2 sts to cable needle, hold in FRONT of work, k1, k2 from cable needle. (Alternately k 3rd st behind the 2 first, then knit these two before slipping the 3rd, already knitted st from needle)

Rib pattern: * k3, p2 * around

Cable pattern (see chart):

1: C3F, p2, k3, p2

2-7: * k3, p2 * around

(Knit chart: http://jacquie.typepad.com/Charts/knitChart.htm)

DIRECTIONS:

-CO 60 sts, divide evenly on 3 dpn and join for working in the round (being careful not to twist)

-Work 14 rows of rib pattern (or desired number of rows)

-Work 7 repeats of cable pattern (or until desired length) before beginning inc for thumb gusset

Thumb gusset:

Setting up: k29 in pattern, place marker, m1, place marker, k in pattern to end of row

1: k to marker in pattern, slip marker, k sts between markers, slip marker, k in pattern to end of row

2(inc row):  k to marker in pattern, sm, m1, k until next marker, m1, sm,  k in pattern to end of row

– Repeat rows 1-2 of thumb gusset until there are 23 sts in between markers

Next row: place gusset sts on holder, continue working in the round.

-Continue until there are a total of 14 repeats of cable pattern

-Work desired additional rows in rib pattern to create upper cuff.

-BO in rib pattern with a 3 mm crochet needle

Thumb:

-Pick up the 23 sts from the holder, and pick up and knit additional 3 sts from gap. Join and work in the round

-K 12 rows in stockinette

-K 3 rows in * k1, p1 * rib

– BO in k1, p1 rib with a 3 mm crochet needle

Right glove: Place thumb gusset after 24 sts in pattern. If a mirrored version of the first glove is requested, C3B instead (slip 1 st to cable needle, hold to back of work, k2, k1 from cable needle)

Read Full Post »

Rue upp och boulevard ner… Trots att vi gick så att fötterna – nästan – blödde lös garnbutikerna i Paris med sin frånvaro. Det var först på väg upp mot Sacre Coeur som sambon skrek ”DÄR! Garn! Garn!”. (Drillningen av honom har uppenbarligen gett resultat, och jag kan nu nöjt sluta ge honom elstötar då han missar att peka ut stickningsrelaterade butiker.)

Själva butiken, som låg bland andra tygaffärer, var dock något av en besvikelse. Jag hade hoppats komma hem med något inhemskt garn, men här bestod hälften av sortimentet av Debbie Bliss, och den andra hälften av Shachenmayr-garn (just det garnmärke jag stickar min resestickning i). Dessutom fanns något merinogarn som kan ha varit franskt, men det var ändå inte vad jag letade efter.

Redan första dagen i kuststaden La Rochelle ramlade jag på en garnbutik. Här utanför storstaden, hade jag tänkt mig, måste det väl ändå finnas något tunt spunnet lokalt ullgarn. Men redan i dörröppningen anade jag att så inte var fallet. Butiken verkade mest inriktad på sirliga tantbroderier, och det syntes på långt håll att garnerna på hyllorna var i akryl. Nitlott alltså, även om semestern i övrigt var underbar.

Trösten var min mammas sms från en gotländsk loppis. Hon stod med tunt grått ullgarn i handen och undrade hur mycket hon skulle köpa. (Också väldrillad! Vad skulle man göra utan stickningsrekognisörerna?)

Med på resan hade jag en stickning i Schachenmayrs Rheuma wool – en ull som ska vara särskilt lämpad för personer med ledbesvär och rheumatism. Det är tunt och mjukt, men väldigt värmande. För några år sedan kom jag att tänka på att min pappa, som i flera år lidit av en våldsam kramp i händerna, kanske kunde vara hjälpt av pulsvärmare. Det har blivit några stickade sedan dess, och han bär dem jämt; även när han sover. Tack och lov funkar de, och han slipper smärtan när han har dem på sig.

Det får därför bli ett par nya pulsvärmare med tumme, i ett enkelt impoviserat mönster inspirerat av tenniströjor. Resåren är 3 räta, 2 aviga, och var sjätte varv görs en flätkorsning (två över en rät vänster) på varannan rät grupp. Det är annars oerhört svårt att hitta snygga mönster till herrmodeller – särskilt i ett garn med 36 maskor per 10 cm i stickfasthet. Och eftersom farsgubben nu bär dem hela tiden, tänkte jag att mor min kunde ha glädje av att de ser prydliga ut.

TGV-stickning

Men detta är kanske fjärde försöket. Under resan har jag börjat om flera gånger för att de tidigare flätförsöken och resårkombinationerna inte blev särskilt snygga. Det är något med resestickningar; i alla fall de som jag startar inför en resa, för en resa. Det blir så lätt lite av ett tvångsmässigt hafsverk. Jag vet att jag vill ha med mig något lätthanterligt att sticka, vill snarast sticka för stickandets skull och inte för projektets. Och bestämmer mig snabbt för något som får duga, och som sen inte duger. Så var det till exempel med de tvåfärgade vantarna som till sist froggades.

Sen blir det inte mycket stickat i alla fall, och det som nu finns har stickats sen i förrgår morse då jag för sjuttioelfte gången började om. Men nu så – pappa ska få sina muddar, och jag behöver inte resesticka mer utan kan fortsätta hemma, samtidigt som jag drömmer om en stickhörna i den nya lägenheten.

Read Full Post »