Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2011

Inte så mossigt

Min svärmor gav mig ett 150 g-nystan med Järbo Raggi Multi, i brun-blå-gröna toner. Inspirerad av Dödergöks (behövs ens nån länk?) brutna mosstickning kompletterade jag med ett enfärgat ragginystan i en grön ton som påminner om multigarnets färger. Hälen stickas enligt Stickåbrinns instruktioner, och tack vare dessa två bloggares anvisningar går det alltså att komponera en egen socka utan andra mönsteranvisningar. ”det här kanske jag kan lära mig utantill” hinner jag tänka när jag stickar hälen, innan jag inser att jag i fredagströttheten gått rakt på de korta varven, utan att först ha stickat de tjugo varven för hällappen…

Rasande fort går det, med grovt garn, 40 maskor, stickor 4, färgbyte på varje varv och dessutom mosstickningen, som alltså stickas som följer:

varv 1: *1 r, 1a*

varv 2: sticka alla räta

varv 3: *1 a, 1 r*

varv 4: sticka alla räta.

Anledningen att jag sällan stickar i flerfärgat garn är att jag har svårt för det spräckligt randiga resultatet, och ännu svårare för strumpor som inte blir likadana. Mosstickningen bildar som ett enfärgat galler över ränderna, och gör intrycket mer enhetligt. Min lycka var dessutom stor när jag upptäckte att färgerna växlar enligt ett bestämt mönster, och när socka ett var klar kunde jag leta upp rätt punkt i färgkiftena och börja på nästa. Hittills stämmer det, och de ser åtminstone nästan likadana ut. Socka ett sitter löjligt bra, men tanken är att de kanske kanske ska bli en julklapp. Kanske.

För det är ju roligt att ge. Och att få. Särskilt när kollegan varit på konferens på Island och har med sig två Lett-Lópinystan i grönt som tack för stickkursen (nåja, kurs och kurs) jag hållt under hösten på jobbet. Bortsett från hur rörd jag blir över hennes omtänksamhet och tacksamhet känns det mest oförtjänt. Hon behövde bli påmind om hur man lägger upp, och hur man stickar aviga, och har sedan helt på egen hand tagit sig för att sticka på rundsticka, listat ut hur hon ska sticka en löspolokrage med delade sidor att stoppa in under sonens jacka, och börjat sticka strumpor. Med så driftiga elever behöver man bara luta sig tillbaka, dricka kaffe och tacksamt, tacksamt ta emot isländskt garn. Vantar? Muddar?

I en kommentar till senaste inlägget påpekade Stickeralla att det helt enkelt blir ojämnt när man stickar i lingarn. Då hade jag redan hunnit börja om med en ny linstickning; en sanslöst enkel konstruktion där man stickar två stora kvadrater, som sedan sys ihop på tvären med hål för huvud och armar. Den enda dekorationen är ett hålmönster för där ärmarna ska vara.

Resultatet blir förvånansvärt jämnt, i slätstickning istället för rätstickning. Misstänker dock att den kommer att få ligga i träda medan julklappar tar form under den kommande månaden. Men vad? Till vem?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

Oväntat

Det knackar på dörren till mitt arbetsrum. Jag vänder mig om och där står handledaren och tillika chefen; alltid lika vänlig och omtänksam.

”Hej. Allt väl?”

”Jadå.” Han håller ett papper i handen och jag hinner anta att han kommer med någon information eller en fråga. Fortsättningen blir inte riktigt den jag tänkt mig.

”Socktober är över nu, vet du det?”

”Eh… ja, just det. Men jag har inte stickat några strumpor.”

”Nej, det är ju så roligt. Socktober.” Nu är det inte fullt så konstigt att han a) känner till socktober och b) passar på att stanna till vid min öppna dörr på sin väg genom korridoren bara för att kommentera stickmånadens slut. Dels har han läst min studie, dels – och framför allt – är en av hans tonårsdöttrar en hängiven stickare; som till skillnad från mig faktiskt ägnat oktober till sockstickning. Trots detta ett oväntat handledarsamtal. Och otroligt lustigt.

Sockstickning. Jättekul första strumpan. Mindre roligt andra. De sockor som ändå blir till är oftast av raggsockstyp, och vidarebefodras till frusna familjemedlemmars fötter.  Det skulle vara dessa i så fall, Gökens brutna mosstickning – otroligt snyggt i sin enkelhet.

 

Read Full Post »

Otålig

Istället för att gå på höstens Syfestival sitter jag och letar nya mönster till det bruna lingarnet. Den anakronistiska tröjan fick ett kort liv och är nu froggad – det blev så ojämnt och fult med rätstickning. Frågan är om garnet alls kan resultera i något värt att ha, eller om jag ska erkänna striden förlorad? Jag letar vidar, och funderar på att göra en till Buttercup i garnet, men med ett annat mönster än feather-and-fan. (Demensen är nära. När jag skriver detta tittar jag ner på mig själv och inser till min förvåning att det är just den redan existerande Buttercupen jag har på mig för tillfället… Illa… riktigt illa).

Min ovana trogen blir jag otålig och vill hitta ett mönster nu nu nu. Vem bryr sig om stickfasthet, vem bryr sig om passform och garnåtgång? Vill inte sitta vid datorn, vill sticka. Går vilse bland alla mönster, tvingar mig själv att bara leta bland gratismönstren för att begränsa urvalet något.

Men är det verkligen läge att börja söka bland ”Tee”-kategorin på Ravelry, när det nu halv fem på eftermiddagen är becksvart ute och det snart är första advent? När mamma på frågan igår om vad hon önskade sig i julklapp började rabbla ”jaa, en sjal… och en mössa, en sån där som du köpte på ****** för några år sedan, sådär rund och bullig…”

”Det låter som att du ska ha en alpacka-basker, mamma.”

”Alpacka, vad är det? Och sen var ju raggsockorna du gav mig så sköna, det händer något när jag tar på mig dem, det är som att hela jag blir varm… Och pappa har på sig handledsvärmarna hela tiden…”

Dags att överge alla planer på egostickning och börja Karl Bertil-gärningen för året. En tändstickstavla över Bodens fästning, undrar ni? Åh nej, men en enfärgad, mörkgrå beret med lite fluff och häng till mor. Bara den blir elegant, annars tror jag inte hon använder den. Hon är för övrigt fullständigt hopplös, och är det stickade för fint bär hon det inte alls för att inte slita på det. Jag försökte diplomatiskt påpeka att den gotländska sjalen från Yllet tog mig 60 timmar att sticka, så hon får gärna använda den och inte bara ha den inlindad i silkespapper i garderoben… Inte heller kan man ge henne fler saker inom en kategori. Använder hon en sjal mer än en annan får hon dåligt samvete och tror att den negligerade sjalen blir ledsen och känner sig åsidosatt…

Kanske en Beret de Printemps, för att fortsätta det anakronistiska temat och sticka en vårbasker till jul?

Read Full Post »