Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2012

…senare är de tvåändsstickade halvvantarna, med mönster från Berit Westmans ”Tvåändsstickning” klara, med krusmönster från Mamma P:s blogg, vars alster alltid får mig att vilja sticka och fota mer, vackrare och tvåändigare. Nu tog väl stickningen knappast 19 månader, vi snackar låååånga perioder av UFO-dvala här. Nu har den legat i träda i minst ett halvår, efter att ha satt tummaskorna på en hållare. Ironiskt nog kvarstod kanske två-tre timmars jobb när jag väl tog tag i den i veckan…

Jag ska plocka fram maken ur gömmorna och fästa trådar. Allt vad stickning heter ligger nu gömt i diverse lådor eftersom en garnglad pudel är på helgbesök. Den första avmaskningen på den här andra halvvanten blev för lös; kanten rullade sig utåt. Nu misstänker jag att den efter ett nytt försök är lite för tight, i jämförelse med den första vanten. Kanske blir det ett till försök innan den är helt klar.

Jag som trodde att grå stickning skulle vara trist. Polotröjan i grå slätstickning flyter på; om bara några varv är det dags att låta bakstycket vila för att sticka framstycket, och sedan minska är ärmarna simultant. Bortsett från några vita inslag i garnet är det en vacker grafitgrå ton, och jag hoppas att mottagaren ska vara varm i den, svala sommarkvällar i torpet.

 

 

Dessa tog inga 19 månader att avsluta. På en vecka ungefär var de klara, Doppio gauntlets ur Knitalong. Med stickor 5 och Maxima från Manos del Uruguay gick det i ett huj. Sen blev det klurigare. De ska snöras ihop, och när jag använde olika garnsorter blev resultatet att de såg ut att vara hämtade ur ett riktigt dåligt avsnitt av Xena – krigarprinsessan. Till sist blev det satinband i grönblått, som visade sig bli desto snyggare med mycket svårare att fästa. Mattssons band på Kungsgatan hade precis två meter kvar av den här färgen, och även om det var vad jag hade räknat med skulle gå åt tänkte jag inte på fästmånen. I värsta fall kan bandändarna petas in under mudden. Vad värre är: de sitter inte så bra och glider ner. Här finns ingen resår som håller dem uppe. Hur snygga dom än är funderar jag på att – eftersom garnet nu är så dyrt – repa upp och göra om. I så fall blir det ett liknande mönster, men stickat runt och med resår på undersidan av armen istället för Tolkien/Hercules/Xena/valfri-fantasy-fan-snörning som fästanordning. Det gäller bara att garnet inte tar för stor skada av att repas upp och bearbetas igen.

Read Full Post »

Nej, jag har inte slutat sticka. Däremot insåg jag att något måste ändras. Inte särskilt radikalt, kanske, men den offensiva strategin innebar ett besök hos Happy Color på Stora Nygatan i Stockholm för lite inspiration och en väg ut ur grågarnsträsket som jag hittills trivts i men som nu alltså börjar känna en smula trist. Annorlunda och rolig stick- och vävbutik, men kvaliteter som jag kanske inte blir jätteförtjust i. Färgerna är det däremot inget fel på! Jag fastnade för en hektohärva Manos del Uruguay Maxima i blågrå toner, som nu en vecka senare har hunnit bli ett par Doppio Gauntlets som är blockade och väntar på att snöras ihop.

Jag är ju inte så förtjust i flerfärgade garn. De är vackra när man ser dem som härvor och nystan, Även när jag la upp maskorna bildade de en rad öglor på stickan som mjukt växlar mellan olika havsliknande toner. Men när man väl stickar med dem ser det mest kamoflagefärgat ut, som en mardröm från 80-talet. Lite så blev även detta, på den slätstickade avigsidan. De aviga maskorna som omger rätsidans fläta däremot, gör att det ser lite mindre flammigt ut. Skulle jag göra om dem skulle jag växla mellan nystanets ändar, för att motverka de rätt kompakta färgfälten.

Kul med annorlunda färger. Nu är frågan vad man gör med resterande 1/3 svindyrt Manos-garn?

Upp-i-sticksadeln-igen-promenaden fortsatte till Yllet, som dessvärre stänger Stockholmsbutiken i vår. En familjemedlem suktar efter den slätstickade polotröja som de sålde en gång i tiden, och som varit min favorittröja i snart tio år. Inte längre i sortiment, så vad gör man?

Jo, okej, grått ullgarn kanske räknas som, eh, grått garn, men nu är det till en av de allra närmaste, dessutom som tack för en tjänst. Många timmars slätstickning väntar, så det kanske inte är något som lyfter stickintresset, men det blir perfekt tv-stickning. (Tv-stickningen har annars medfört en demensliknande relation till rörliga bilder. Det värsta var när sambon påpekade att mitt filmförslag för kvällen inte var helt lyckat eftersom vi sett just den filmen två veckor tidigare. Ska det stickas framför tv:n får det bli eeeenkla projekt…) Utmaningen kommer ligga i att arbeta om mönstrets ärmminskningar så att de påminner mer om förebilden. Den här gången ska fram- och bakstycket bli lika stora, och maskas av med three needle bind off. En brist i stickmönster tycker jag är besattheten vid centimeter, framför varv. Vis av erfarenheten från Beatnik  ska de två delarna den här gången banne mig sluta på samma varv, och därför måste minskningarna för hals och nacke planeras i förväg. Vid ärmminskningarna börjar lite hjärngympa, alltså, men tills dess är det raksträcka.

Som ett led i slita-kasta-stickningen-i-väggen-terapin har det också inhandlats ullnålar. Ni vet, rätt tjocka, grå nålar som istället för ögon har öglor i plast genom vilka garnet träs. Enklare och bättre för blodtrycket. Och trevligare för omgivningen… Kanske går det att få liv i sticklusten, trots allt.

 

Read Full Post »