Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2012

Fram blir bak

Det är lustigt. Som säkert märkts vid det här läget är jag inte helt förtjust i misstag, fel och omtagningar. Tvärtom. Den senaste tiden har dessa fel mest av allt känts som en kvarnsten runt stickhalsen.

Men. Ibland är det inte så fel med fel. Hela bakstycken till den grå ullpolon är klart, och nu var det dags att börja minskningarna för ärmhålen på framstycken. Inser då det jag egentligen vetat hela tiden: att mönstret från Yllet inte är särskilt snyggt, särskilt inte om jag jämför med min egen köpta tröja från samma butik som den här ska vara en stallföreträdare för då den inte längre säljs (inget säljs där förresten, länge till, eftersom butikerna nu stänger). På fotot på mönstret ser man hur axelpartiet och sömmen mot ärmarna hänger ner på modellens armar. Som bylsiga stickade tröjor gjorde på 80- och 90-talet. Inte så kul.

När jag nålar fast mitt bakstycke mot den köpta tröjans rygg visar det sig också att ärmhålen är nästan 10 cm längre på mitt stycke. Och axelpartierna är ca 10 maskor bredare på min tröja. Bylsigt kommer det alltså bli, och formlöst. Min söta mamma som ska få den här tröjan förtjänar något bättre, stiligare, modernare. Mer likt den tröja som agerar förebild.

Så. Framstycket blir bakstycke, mönstret ändras. Sedan ska det färdiga bakstycket repas upp till ärmhålets minskningar börjar, och stickas om till framstycke. Inspirerad av ett annat polomönster i en stickbok dubbleras minskningarna. Istället för att först maska av 3 och därefter göra 5 k2tog/ssk-minskningar i var sida (totalt 8 maskor) blev det nu 5 avmaskade maskor, därefter 7 k2tog/ssk-minskningar på de följande räta varven, och sedan ytterligare 3 minskningar på vartannat rätt varv. Alltså totalt 15 maskor i var sida.

Ärmhålet ska också blir kortare än i mönstret, och med bitvisa avmaskningar för axlarna för en mindre kantig form. Kommer så klart få ändra på ärmarna för att de ska passa den nya formen.

Som bonus sparar jag lite garn, med färre maskor den sista biten och därtill färre stickade centimetrar. Förhoppningsvis gör det att ärmarna och polokragen kan stickas med lite mindre nervpåfrestning.

Det var riktigt roligt att sitta uppkrupen på sängen igår med bakstycke, originaltröja, mönster och stickböcker och försöka räkna ut vad som var fel och hur jag skulle kunna rätta till det. När felet egentligen inte är ett fel, utan en fråga om smakpreferens, och då åtgärden inte innebär att man bara repar upp och gör om utan måste ägna sig åt lite hjärngympa och logik, och då målet är att en älskad mamma inte bara ska vara varm utan snygg också – då är det helt okej att det inte blev perfekt från början…

Till sist kan jag bara konstatera att Yllets garn står sig slätt mot garnet i den köpta tröjan. 10 år senare är det blankt och noppfritt. Det stickade bakstycket har inte använts än men ser ändå lätt tilltufsat ut och har inte samma lyster.

Annonser

Read Full Post »

Tegel

Tegelfärg och tegelmönster. Perfektionisten i mig är inte helt förtjust i att ökningarna för oket medför att symmetrin i det tegel- eller gatstensliknande mönstret bryts då de lyfta maskorna som bildar det orange nätmönstret förskjuts. Det ser okej ut på håll och på designerns bilder, och är inte längre ett problem så fort den sista ökningen är gjord. Men, tänker jag samtidigt som jag försöker sänka kraven på mig själv och min stickning, borde det inte gå att göra på ett annat sätt. Nej, troligen inte, eftersom det är ett mönster som blir ytterst svårt att sticka från avigsidan kräver det rundstickning och uppifrån och ner-teknik.

Det blir nog bra. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att göra det mest bestialiska av allt – klippa i stickat. I det här mönstret virkar man någon form av säkerhetskant innan man sätter saxen i de materiella resultatet av allt arbete. Vansinne. Men spännande.

Annan vardagsedge: köp garn enligt beskrivning på Yllet till polo, vänta tills Yllet stänger sin butik. Fem härvor kommer att gå åt till fram och bak, alltså 100 g garn till vardera ärm. Det räcker säkert. Absolut. Väl?

Read Full Post »

Efter Portugalresan och födelsedagsfyllande har jag nu 300 g av vardera Marks & Kattens Safir, och det portugisiska garnet Ellis. Båda har stickfasthet 24, och går i olika orangeröda nyanser – Safir ordentligt rostfärgat och Ellis mer scharlakansrött. Tillsammans blir det runt 1400 m – tillräckligt för en tröja.

Jag tror att det är lite egen mönsterkonstruktion som behövs för att jag ska få tillbaka stickgeisten, och efter lite provlappsstickande lutade det först åt att försöka skapa ett eget mönster för en raglantröja, stickad från toppen och ner, med bruten mosstickning. Det föll på att detta snygga ytmönster skulle kunna bli lite för pixligt och litet för en stor tröja. Istället blir det nu ett färdigt mönster: Sally, uppkallad efter Don Drapers dotter i Mad Men. (Älskar när barnen får veta att deras morfar dött, och deras något känslomässigt hämmade moder beordrar dem att sätta sig framför TV:n, där en munk just bränner sig själv i protest. Det är barnuppfostran och sorgehantering det!)

Äntligen lite färg, och ett ytmönster som ser mer komplicerat ut än vad det är. Man stickar bara med en färg i taget, och lyfter maskor för att få fram strukturen.

Read Full Post »

Rebell

Riotyarn skickar elva frågor som ska besvaras. Reglerna är följande:

  • Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog
  • Then, choose 11 new people to tag and link them in your post
  • Create 11 new questions for the people you tag to answer
  • Go to their page and tell them they’ve been tagged!
  • Do not tag back to the person who has already tagged you.

Med risk för evigt dålig karma kör jag rebellstilen och svarar med fem frågor till fem personer. Anar att många vid detta laget redan fått sina 11 frågor. Lite som viskleken, den förändras när den går från person till person. Jag skickar vidare till Stickåbrinn, Stickeri stickera stickeralla, Miastick, Blendas betraktelser, socktrollet, som om dom vill får svara på fem frågor sprungna ur min egen tillfälliga sticksvacka.

1. Hur kommer det sig att du började blogga?

Jag forskar om en viss form av temabloggar, och att då själv inte ha en blogg och veta hur de fungerar bakom kulisserna verkade vara en dålig idé. Bloggen startades mest på försök, men blev kvar.

2. Har du något tix och isåfall vad?

Kollar tvångsmässigt mobilen för att se vad klockan är, utan att lägga siffrorna på minnet, och måste därför kolla igen en stund senare.

3. Spotify eller riktiga skivor?

Riktiga skivor. Som jag inte lyssnar på. Så det blir Spotify.

4. Lakrits eller choklad?

Choklad. Oh gud ja, choklad.

5. Vad drömmer du om?

Just nu om ökad sticklust, lösta problem och vår. Riktig vår. På lång sikt om en färdig avhandling.

6. Vilken är den bästa present du någonsin fått?

Går inte att välja – en radda musikalbiljetter och en tvärflöjt, av mina alltför generösa föräldrar. Min sambo är också fantastisk på presenter, men numera har jag egen inkomst och kan åtminstone teoretiskt köpa det jag vill ha själv – som barn och tonåring var de där biljetterna och den där flöjten omöjliga att nå utan hjälp. Men gungstolen jag fick av honom i födelsedagspresent i påskas går inte av för hackor…

7. Har du något favoritgarn?

Gillar anonymt ofärgat entrådigt garn, gärna från Gotland. Annars har Debbie Bliss Baby Cashmerino-vantarna hållit sig helt fantastiskt väl under flera år.

8. Vem är den bästa stickdesignern genom tiderna?

Ingen aning. Definitivt inte herr Fasset. Gillar Brooklyn Tweeds gråskalor och maskulina estetik.

9. Stickning eller virkning?

Stickning.

10. Hur många timmar i veckan handarbetar du?

En till tio. Beror helt på ork, väder och om jag slötittar på TV eller mer fokuserat njuter av riktigt bra serier eller filmer. Det går bra att sticka till Simpsons. Mindre bra till Downton Abbey.

11. Rundstickning eller stickning på två stickor?

Rundstickning. Lättare för handen, mindre distraherande för ögat när en jumpersticka inte fladdrar i synfältet.

 

Så, fem nya inspirationsfrågor

1. Vad får du stickinspiration av?

2. Vad gör du om/när lusten och inspirationen tryter?

3. Vilken  sorts projekt blir oftast liggande?

4. Har du någon gång övervägt att sluta sticka?

5. När är det som roligast att sticka?

Av de nya frågorna att döma är det kanske inte så svårt att gissa sig till att det fortfarande känns sådär med sticklusten. Men förhoppningsvis får den sig en kick nu när Det Stora Nya Färgglada Projektet drar igång, inom den kommande timmen. Dun dun dun dun… CLIFFHANGER!

Read Full Post »

Stickhörnan är uppdaterad. Påskafton var även min födelsedag, och i flera dagar hade dörren till förrådet haft en lapp på sig som påminde om att det var strängt förbjudet att öppna dörren. På påskaftonsmorgon blev det klart varför. Därinne stod en underbar gammal gungstol, svartmålad med snirkliga blombårdar i guld. Alla detaljer är så genomarbetade, som ryggpinnarnas svängda form. Dessutom är den väl använd, med färgen bortnött där man har händerna. Någon har suttit många timmar i denna.

Jag försöker bortse från sambons många pikar om att jag får den för att jag är en gammal tant och istället bara njuta av ur vacker den är, och hur skönt det är att sitta i den. Som stickstol visar den sig dessutom ha en stor fördel mot den tidigare, också väldigt fina fåtöljen. Den har låga armstöd. Som inte är i vägen varken för mina armar eller för stickorna när man stickar i den.

Mina fina anhöriga ser alltså till att supporta stickandet. Bredvid gungstolen den gotländska saigkorgen jag fick i julklapp av föräldrarna 2010, och i den sex splitter nya nystan Marks & Kattens Safir i rostrött, från min fina svärmor med sambo. Färgen liknar det rödorange portugisiska garnet som ligger bredvid, men är något mer rostorange.

Framstycket till den grå ullpolon är påbörjat. Bakstycket är färdigt, och är kanske inte så mycket att visa upp. Det är grått. Det är slätstickat. Kanske är det därför som jag lägger märke till små detaljer jag annars inte tänker på. Som minskningen för ärmarna. En så enkel detalj som att inte minska direkt i kanten, utan att man stickar 4 maskor för att sedan sticka två ihop (ssk i högerkanten, k2tog i vänsterkanten) skapar som en sluttande kant längs ärmen.

Utmärkt tv-stickning, som jag sagt förut. Och just eftersom mönstret är så enkelt försöker jag tänka ut sätt att få båda styckena likadana. Den gröna bomullstråden som syns på bilden ovan är fastknuten i den lyfta maskan på det sista minskningsvarvet för ärmen. Därefter har jag fäst en likadan tråd i var tionde kantmaska, och vet därför (till skillnad från när jag stickade Beatnik) efter hur många varv som axlarna ska maskas av. Halsringningen ser lite annorlunda ut på framstycket, men ska ju ändå (idealt) på samma varv som bakstyckets. Bakstyckets axlar är satta på en Knitpro-kabel i väntan på sin maka, och de tu ska sedan förenas med three-needle bindoff.

För övrigt 1: En rejäl kändisspottning. En Selbu modern i orange och rött vandrade in i mataffären igår. Jag kunde inte sluta glo och fånle. Sambon knuffade på mig och tyckte jag skulle uppföra mig, och tyckte inte heller det var okej att störa främmande fredagsmiddagshandlare för att börja surra om alpackamönster i tvåfärg. Fin var den i alla fall.

För övrigt 2: En finfin kungspudel har varit här på besök över dagen. Han är en kille (vovve) med smak, som älskar allt stickat och virkat, och garn. Allt garn har därför stängts in i förrådet, och små virkade amigurumifigurer förpassats till en byrålåda. När han fick syn på ett stickat armband hann jag knappt få undan det, och han stod en stund och stirrade på lådan som hyste de textila tingen. I can relate…

Read Full Post »

Portugalgarn

Doppio-muddarna repades bryskt upp, eftersom jag insåg att de bara skulle hasa ner, eftersom de saknade resår. garnet ser nu ut som snabbnudlar – lockigt och krulligt. Nytt projekt: Arden, med resår på baksidan och en fläta på ovansidan. Det kommer bli en del minskningar i resåren för att mudden inte ska bli för vid framåt handleden.

Förra helgen var jag i den portugisiska staden Porto; en fantastiskt vacker med deprimerande sliten stad, där hus med spektakulära kakelfasader visade sig sakna både tak och våningar. På ett stort torg råkade jag ramla på en garnbutik, med en bedårande liten herre som såg ut att vara över 80, med stora glasögon och pigga ögon. Jag försökte inte ens formulera en mening med ett års spanska i bagaget, utan satsade på ett stort leende och att respektfullt och ömt klappa garnet i hyllorna. Det blev tre härvor Elis, rostrött ullgarn, för runt 120 sek. Inte illa!

Annars rullar det på med stickning: den grå polon, små virkade rutor och så ett litet hemligt presentprojekt. Men den där riktiga gnistan saknas. Kanske behöver en stickterapeut? Lägga mig på soffan och prata om inspiration, ull, färger och sticktid…

Read Full Post »