Resestickning déja vu

Maj är redan över, och på stickfronten lyser de små projekten med sin frånvaro. Istället har jag stickat vidare på Sally-koftan, och  ullpolon har nu fram och bakstycke, och två ärmar. Kvar återstår 65 g garn, som jag hoppas ska räcka till den nervikta polokragens 60 varv (det borde väl gå att räkna ut matematiskt… hm…). Eftersom kragen är just nervikt är nödlösningsplanen att köpa ett tretrådigt garn i liknande nyans och sticka den första halvan med det, så får originalgarnet användas till den halva som ju faktiskt viks ner och därför syns.

Innan kragen stickas ska delarna blockas, så att de ihoprullade slätstickade delarna blir lite mer sammarbetsvilliga.

Men innan blockning är det dags för en 10 dagars utlandsresa för jobbet. Liksom i februari bär det av till en ö i Atlanten, men det är inte därför jag får en viss känsla av déja vu. För resestickningen blir precis som då de små virkade mormorsrutorna, och spetssjalen Hommage, nu omstartad i nytt garn.

Garnet är Tedman och Kvists Merino Extrafine Lace. Det var väääldigt tunt, insåg jag när jag lade upp maskorna, och jag stickar därför med dubbel tråd. Mönster kommer när den är färdigstickad. Det har alltså gått tre månader, fyra till och med, och jag har stickmässigt inte kommit så mycket längre…

Har dom garn på Azorerna?

Read Full Post »

Höstigt

I vintras började jag sticka en spetssjal efter ett halvt-om-halvt eget mönster, inspirerat av Harunis spetskant. Sjalen stickades i ett mörkgrått ofärgat entrådigt garn från Kinna, väldigt fint med också väldigt mörkt. Jag funderade redan då på om spetsmönstret skulle komma till sin rätt, men fortsatte.

Men så började garnet gå sönder. Gång på gång föll det bokstavligt talat sönder bara av att jag stickade med det. Det är så tunt spunnet att det helt enkelt inte håller ihop. Och det är inte roligt. Så nu får det vara. I helgen var jag på Litet nystan och köpte nytt spetsgarn, som förhoppningsvis håller bättre och som dessutom är mer färgglatt, i en mörkröd ton som påminner om höstlöv. Förhoppningsvis klar lagom till hösten.

Då kan det också vara läge med något varmt. En Nimbus till exempel, i blått Eskimo, inköpt under Drops-rean för 16 kronor nystanet. 

Read Full Post »

W&T

Ullpolon består nu av fram- och bakstycke, monterade och klara. Polomönstret jag utgår ifrån har axlar som maskas av stegvis, för att på så vis få sluttande axlar (har det något tjusigare namn på stickspråk?). Jag hoppades kunna maska av och montera samtidigt med three needle bind off, men hur gör man då när inte alla maskor ska maskas av samtidigt. Älskar ni inte känslan när man har en aning om vad lösningen är för ett problem, även om man inte riktigt förstår exakt hur det ska gå till? Borde inte lösningen i det här fallet vara att sticka korta varv först, och därefter maska av alla axelmaskor i ett svep, med just three-needle-bind-off?

Jodå. Steg-för-steganvisningar fanns hos Knitty. Istället för att exempelvis ha 24 axelmaskor och första maska av 8, sticka resterande 16, sticka avigsidan, maska av 8 och sticka resterande 8, sticka avigsidan och så till sist maska av de sista 8 stickar man alltså korta varv – som när man stickar vissa hälar.

Det innebär i det här fallet att man stickar rätsidan, vänder och sedan stickar 16 aviga maskor så att man har 8 ostickade maskor på vänster sticka. Flytta bak garnet, lyft den första ostickade maskan, och flytta fram garnet igen, och vändstickningen. Med andra ord, wrap and turn, w&t. Den första ostickade maskan är så att säga lindad. 8 maskor förblir alltså ostickade, och på nästa räta varv stickas bara de sista 16. På nästa aviga varv uppepas samma sak, nu efter 8 stickade maskor, och på följande räta varv har man alltså 16 maskor på den högra stickan, och stickar de sista 8. På nästa aviga varv stickar man samtliga maskor, men plockar upp och stickar ihop omslagen med de lindade maskorna, så att det inte blir några glapp mellan maskorna.

På så sätt får man inte ”trappsteg” med de gradvisa avmaskningarna, utan en mer rak och jämn sluttande linje. Och så kan man alltså sätta maskorna på maskhållare för att när båda styckena är färdiga lägga dessa rätsida mot rätsida, och maska av dem tillsammans så att de är jämnt och prydligt monterade.

Nu är det dags att börja på ärmarna. Det återstår att se hur sjutton jag ska få dem att passa ihop med de ändrade ärmhålen.

I helgen har det inte blivit något stickat. Av tre anledningar.

1:

2:

3:

 

Read Full Post »