Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2013

Tre vänner väntar

Kom då! Vi väntar ju på dig. Vad vi gör under tiden? Hänger, mest.

20130731-113540.jpg

Annonser

Read Full Post »

Elefantstolt

20130731-111803.jpg

20130731-111809.jpg

20130731-111814.jpg

Ett freestylat elefanthuvud. Omåttligt nöjd och stolt. Målet var att få till en form där ena sidan fortsätter nästan rakt ned och övergår i snabeln, medan motsatta sidan bildar rundat bakhuvud och till sist också blir snabel.

Hur skulle detta gå till? Utgick som vanligt från Annika Messings björnhuvud, och ökade till 48 maskor. Ett antal varv utan minskningar, sedan kom utmaningen. Efter ett misslyckat försök med att helt enkelt hoppa över en av sex minskningar (resulterade i asymmetriskt resultat) och försök att matematiskt räkna ut hur många maskor det skulle vara mellan de olika minskningarna delade jag helt sonika in cirkeln i två halvor, markerade med garnsnuttar. Den ena halvan – bakhuvudet – skulle få fyra minskningar per varv, den andra halvan två (ansiktsdelen). I ansiktshalvan höll jag hela tiden reda på var mitten var, och gjorde minskningarna i symmetriskt förhållande till den. Eftersom antalet maskor inte var uträknat med detta i åtanke gick det inte att få till ett jämt antal maskor mellan varje minskning, istället var målet att minska på ungefär samma ställe på varje varv, med fokus påatt de två halvorna skulle få rätt form.

Till sist återstod 12 maskor, varav merparten alltså kom från ansiktsdelen. Stoppade huset med fluff. Virkade runt utan minskningar för att få till snabeln i ett antal cm, minskade en maska, några cm till och minskade ytterligare en. Någon cm till, stoppade snabeln allt eftersom och virkade till sist igen den med fasta maskor.

Öronen virkades fram och tillbaka direkt på huvudet: virkade 11 fasta maskor i huvudet, och minskade sedan en maska i örats nedre del för att få en mer trekantig form, och de sista varven också i övre delen. Avslutade med att virka fasta maskor runt örats kanter för att få ett prydligare resultat, och ett styvare öra.

Virkimprovisation när den är som roligast, med problemlösning, logik och insikten att man själv kan skapa egna former och mönster.

Read Full Post »

Färg och skugga

De senaste månaderna har det blivit flera projekt med flera färger, bland annat fair isle-muddar och nu godiskoftan från Pickles. Och det är så lustigt – två nystan som bredvid varandra tycks skilja sig tydligt åt i färg blir ofta när jag stickar med dem till diffusa nyansskillnader. Så är godiskoftans ok stickat i gult, olivgrönt och ljusgrått, alltså tre vitt (pun unintended) skilda färger. Men beroende på ljuset försvinner ofta de gröna ränderna och smälter ihop med de grå, medan det gula syns tydligt.

Detta blev än mer uppenbart under eftermiddagens skuggiga bänkstickning nere vid vattnet, då det gröna plötsligt framträdde med klarhet mot det grå. Ja, det var ju så här det var tänkt att se ut! Jag måste helt enkelt öva mer med färgkombinatiner och kanske också välja färger som på kuststaden ser ut att vara väääldigt långt ifrån varandra, för att det sedan ska bli ett tilltalande resultat.

Det är varmt. Väldigt varmt. Barnet som skulle ha kommit igår har ännu inte annonserat att han eller hon är på g, så här är bara att vila, söka skugga och fläkt, sticka, läsa, sova och försöka sysselsätta sig i denna kombo av hetta, trötthet, letargi och otålighet. Nu dags för sommarprat och de sista åtta okvarven på koftan.

20130728-163405.jpg

20130728-163823.jpg

Read Full Post »

Beagle

Djur nummer två av tre till babysittern är färdig. En beagle, konstruerad utifrån logiken i Annika Messings figurer, foton av befintliga virkade beaglar och av de riktiga dito. Att försöka göra dessa fantastiskt söta hundar rättvisa är ett hopplöst projekt.

Jag utgick från mönstret till kaninen i Välkommen till virkligheten, men lade till några varv på huvudet för att få de mer avlångt. Nosen virkades med tre ökningar per varv för att få en trekantig form, och sedan virkades den fast i ansiktet. Det skapade en kant mellan nos och huvud, som jag sedan sydde över med vitt garn för att få en sorts övergång från huvud till nos. Broderade blås, trötta hundögon och gjorde små ändringar i kanins öron. Öronen fästes med några extra stygn mot huvudet för att inte ställa sig rakt upp.

Måttligt nöjd. Något saknas, eller ser skevt ut. Det är det där med finliret.

20130727-125625.jpg

20130727-125632.jpg

20130727-125638.jpg

Read Full Post »

Finlir

20130726-104543.jpg

Mosskantskoftan har nu fått knappar, i pärlemor. Mottagaren ska enligt inbjudan komma i helgen, men efter vad jag hört brukar sådana här gäster inte riktigt respektera fastslagna tider utan ramla in (snarare ut) när det passar dem. Ohyfsat, kan jag – som alltid är för tidig – tycka.

Enligt mönstret ska nederkant och halslinning stickas i rätstickning. Konstigt, då det är den breda mosskanten och mosstickning i slutet av ärmarna som dominerar intrycket. Därför blev alla kanter här mossiga. Istället för att maska av vid minskningarna för halsen stickade jag en kantmaska och minskade sedan en med k2tog resp ssk, för ett prydligare resultat.

Knappsömnad är kanske inte min starkaste stickgren. Och det är frustrerande, med finliret som det övergripande intrycket beror på. Hur skicklig man än är på att sticka kan det ju falla på exempelvis montering, eller att fästa trådar säkert och diskret. Att sy sömmar är numera inget problem, tack vare kitchener och mattress stitch. Men hur syr man i knappar så att de inte lossnar, och hur fästs tråden på avigsidan?

Ett annat sorts finlir är att skildra stickningen i ord och bild – ett representativt projekt som man kan läsa mer om i den etnologiska masteruppsatsen Från garn till ord, som ligger ute på nätet. Sedan uppsatsen skrevs har Instagram gjort entré. På ett sätt kan det kännas som fusk att instagramma stickbilder, men det gör det lättare att få fram rätt nyanser i garnet och förmedla ett mer rättvist intryck (eller bara snyggare intryck?) av projektet. Från garn till bild via fusk, således…

Read Full Post »

Godissymmetri

Clara stickar fanns en bild på en bebiskofta i en teknik som kallas vävstickning, och som var något nytt för mig. Genom att lyfta varannan maska och sticka varannan i en kontrastfärg ser det ut som att färgade band vävts in i stickningen! Instruktion finns på hemsidan för det norska stickföretaget Pickles, som också lägger ut gratisversioner av vissa storlekar på sin hemsida.

Valet föll på deras Candy cardigan.

Stickas i tvåtrådigt garn från Kampes, i grått, gult och grönt. Stickar slätstickning på alla grå varv, och får se om jag fortsätter randningen över hela koftan och inte bara oket.

Men. Mönstret ger ett alldeles för asymmetriskt resultat. Koftan stickas top down, med 8 maskors ökning vart fjärde varv. Man ökar genom att sticka i främre och bakre maskbågen på två på varandra följande maskor. Detta ska enligt mönstret resultera i ”linjer” från hals till ärm, som på en raglanökning, alltså. Ser man på de uppstickade koftorna på ravelry ser man dock att dessa linjer framträder olika tydligt. En linje på fram- respektive bakstycke blir tydlig, den andra mer diffus. O nej, så kan vi inte ha det.

Jag ökar på det andra, grå varvet genom att öka en avig m på var sida om en viss maska. (p12, m1p, p1, m1p, p5, m1p, p1, m1p, p23, m1p, p1, m1p, p5, m1p, p1, m1p, p12).

Resultatet blir fyra tydliga grå linjer, som å ena sidan delvis förtar intrycket av det runda oket, å andra sidan ger ett symmetriskt intryck. Mycket bättre. Ordning och reda. Kontroll.

20130722-074854.jpg

Read Full Post »

Mosskofta

Maken till produktiv stickmånad har jag väl aldrig sett. Kombinationen lugn semester hemma utan några måsten och bebis på väg innebär att projekt efter projekt blir klara. De är ju så små, och garn finns ju hemma så att det räcker.

Mosstickad jacka från Drops.

Garn: Memphis bomullsgarn från Adriafil, inköpt i London i april.
Stickor: 4 mm

Mönstret är konstruerat så att man först stickar två framstycken, sedan stickar man över dessa två och lägger upp maskor för nacken emellan dem, och stickar bakstycket. På framstyckena lägger man också upp maskor för ärmarna. Till sist ser det alltså ut som att allt är stickat i ett stycke, och man syr ihop sidsömmar och under ärmarna. Dessförinnan ser det mest ut som ett djur som livit överkört och ligger bredvid vägen, alternativt en fäll av något slag.

Eftersom ärmarnas mosstickade kant ska kunna vikas upp syddes den sista biten av ärmarna ihop från avigsidan, så att ingen söm syns när de viks upp. Inspirerad av andra ravelrymedlemmar avslutade jag med att virka en rad fasta maskor i ljusgrått bambugarn runt alla kanter. Nu ska bara tre knappar inhandlas och sys fast.

20130718-190420.jpg

20130718-190455.jpg

Read Full Post »

Older Posts »