Koftexpressen

De senaste dagarna har jag stickat som om det brann i knutarna. Sista arbetsveckan innan två planerade semesterresor och nio månaders föräldraledighet visade sig vara svåra att fylla – det som kunde göras var gjort och hjärnan stod still, korridorerna öde på jobbet. Så jag åkte hem och stickade.

Förra helgen började jag på en Owlie sleep sack, i Artesano Superwash merino-garnet som köptes i London i april. Sovsäcken är så söt, men efter ett antal timmars stickning insåg jag att det nog skulle bli alldeles för varmt för en liten nyfödd med en sådan här påse i juli/augusti, och dessutom lät det ju inte helt lovande med mönstrets disclaimer om att barn inte ska sova i påsen av säkerhetsskäl. ”Hej bebis. Mamma har stickat något som kommer a) få dig att koka, vilket tydligen ökar risken för plötslig spädbarnsdöd och b) ökar kvävningsrisken. Mysigt va? Men den är fin!”

Nej, det får bli flätstickade ugglor på något annat projekt.

I tisdags eftermiddag lades istället upp för en Drops-kofta, med det något kryptiska namnet McDreamy. (är det hamburgerkedjan eller någon sorts skotsk koppling som antyds?)

På kvällen värkte vänster tummen så att jag knappt kunde röra handen, och igår fredag var den så klar. Det är ingen jumper, som mönstret gäller, utan en kofta med knäppning i sidan. Istället för att sticka runt stickade jag alltså fram och tillbaka, med fem extra kantmaskor i var sida och knapphål Det innebär att koftan till formen påminner om Puerperiumkoftan som nyss blev klar.

Mönstret är dock, som många Ravelryanvändare påpekat, helt hopplöst svårtytt när man kommer till oket. Det bästa är att utgå från bilderna, och använda det egna huvudet. Det behöver ju inte bli exakt som mönstret säger, så länge det blir bra. Tycker illa om mönster som kombinerar ”gör minskningar varannat varv 13 gånger” och ”efter x cm gör detta”. I det här fallet sammanföll inte dessa två moment – koftan är alltså inte tillräckligt stor när det är dags att övergå från raglanminskningar till halslinning. Medförde igår froggning av flera timmars arbete.

Knappar, och nya knappar till Puerperium, inhandlades igår och nu ligger koftan i blöt. För det underliga med garnet är att det färgar av sig, och mina fingertoppar ser gråblå ut, trots envetet peelande med salt och socker… Får bli flera bad, och kanske en handtvätt, innan blockning.

Den snabbast stickade koftan i mitt stickliv. Och det ironiska med det? Barnet kommer om två veckor, men koftan är dels stickad för 1-3 månader, och på snäppet större stickor för att förhoppningsvis vara lagom stor till kyliga vintern…