Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2013

Wow!

Efter mitt arga inlägg sist, om alla fel i Sticka mera, kontaktade jag förlaget. Med vändande mail fick jag veta att de direkt postar ett ex av den nya och korrigerade utgåvan! Den kom häromdagen. Vilken service!

Read Full Post »

Argh!

Jag blir så frustrerad! Jag har tidigare klagat på ett mönster i Sticka mera av hammarskog och Wincent som innehöll över 20 fel. Nu läser jag mönstret till deras bohusinspirerade (jag lovar, en dag ska jag sluta tjata om bohus) tröja.

Inför en stickning av denna ska man exempelvis köpa garn i färgerna A-E. Sen nämns inte E i mönstret, och återfinns inte i diagrammet.

Exempel: det skrivna mönstret för oket uppger att man på varv 5 ska börja följa diagrammet. Sticka 25 varv enligt diagrammet innan man påbörjar resåren för halskragen. Men… Diagrammet innehåller 40, inte 25, varv.

Exempel: på vissa varv i oket ska man – så klart – göra minskningar genom att sticka två ihop. Det är bara det att diagrammet inte uppger i vilka färger de olika minskningarna ska stickas – det får stickaren räkna ut själv.

Exempel: diagrammet visar också mönsterstickning för ärmarna, innan muddarna, men det skrivna mönstret nämner inget om när man ska börja sticka efter detta.

Det här är inte acceptabelt på något sätt – jag skulle skämmas om jag släppte ifrån mig en stickbok med så här omfattande och därtill uppenbara fel. ”Men du. Ljusgult, det där vi kallat ”E”, borde inte det inkluderas i diagrammet?” ”Äh, skit i det, ingen lär märka något.”

Ett litet tips till författarna – vänder man sig i titeln till vana stickare som vill lära sig mer får man räkna med att dessa med stor sannolikhet kommer att upptäcka felen. Och kanske fundera på om man ska ägna sig åt något annat än stickboksförfattande…

Read Full Post »

De senaste dagarna har stickmässigt fortsatt att kretsa kring Bohusstickning. (I praktiken kretsar ju annars det mesta kring den nu sex veckor gamla dottern, som passar fint i sin sexveckorskofta).

Mitt bohusproblem har ju bestått i att ingen av de fantastiska modellerna och jag riktigt klickat. Det vill säga; jag älskar bilderna av dem, men kan inte riktigt tänka mig att bära någon av dem som tröja. Istället skulle jag vilja para ihop en tröjas mönster med en annans färgtema.

Jag har dock förstått att detta inte är görbart; att tröjorna är färdiga enheter och etablerade konstverk och därför säljes som sådana. Men det är för mycket pengar för att köpa ett kit som jag inte är helt säker på.

Men. I mina bohusgooglingar stötte jag på fotografier som en stickare tagit på mönsterdiagrammet till en av de tröjor jag funderat på. På ena bilden syns halva diagrammet klart och tydligt; på en annan bild syns resten mindre tydligt, men tillräckligt väl för att jag igår skulle kunna sitta i Excel och återskapa mönstret. Det som inte syns är de aviga maskorna på den andra halvan, om det finns några sådana.

Plötsligt stod jag inför ett moraliskt dilemma, där flera alternativ på en glidande skala tycktes utkristallisera sig:

– Sticka en tröja med liknande färger som i originalet. Stöld rakt av.

– Sticka mönstret så som jag tytt det, med egna garnval, och åstadkomma en tydlig bohuströja om än med egen färgskala. Tröjstöld och bristande respekt för den konstnär som skapat mönstret.

– Applicera mönstret på något annat än en tröja, till exempel en kudde eller liknande.

– Utgå från mönstret men göra ändringar i det efter egen smak, med inspiration från ett bohusliknande mönster i stickboken Sticka mera, och från Fair isle-boken, och från gratismönster för Islandströjor på Ravelry.

Valet föll först på det sistnämnda, framförallt för att det kändes bäst och minst förkastligt.

Jag har därför suttit med mitt Excelmönster och försökt räkna ut hur många maskor de olika rapporterna kommer att bestå av, och var ökningarna i oket kan göras. Och här kan jag tack och lov sluta att fundera på det riktiga i att stjäla/inspireras av befintliga mönster. Det var som att springa in i en stickad logisk vägg. Hur sjutton skulle detta ok låta sig stickas? Av andras blogginlägg framgick dessutom att man stickar korta varv.

Beslutet har alltså fattats åt mig: här kommer det inte bli någon rip off-tröja stickad. Istället har Exceldonandet inneburit nyttig hjärngympa och medfört en bättre förståelse för hur själva mönstret är uppbyggt. En pedagogisk exkursion, som ingen förlorar pengar på, och som mitt samvete inte tar skada av.

Så, kanske inspireras jag av mönstret och skapar mitt eget fair islemönster med mycket vågor och mjukt glidande färgskala för Bohus dimmiga effekt. Kanske beställer jag den amerikanska (!) bohusboken Poems of color  och tillåter mig att laborera med färger utifrån den. Eller så stickar jag bara en islandströja…

Vad tycker ni – hade det varit moraliskt förkastligt att dra nytta av det fotograferade diagrammet?

 

Read Full Post »

Häromdagen bläddrade jag i Alice Starmores bok om fair isle-stickning, där hon bland annat skriver om att hitta inspiration till färgkombinationer i exempelvis naturen, karnevalståg och presentpapper.

De senaste dagarna har jag inte kunnat sluta tänka på bohusstickning, och funderar så det knakar på vilken av deras tröjor som jag skulle vilja sticka. Än är jag inte helt säker – de mönster jag tycker om har inte riktigt de färger jag skulle önska, och vice versa.

Vad blir resultatet av denna kombination? Jo, att jag plötsligt såg bohusmönster överallt. Titta här. Är det inte ett klassiskt ok som syns i sjön, med cypressernas speglingar som vågmönster, och med bojarnas prickar? Som en kombo av Ägget och Blå blomman? Och solnedgången, är det inte lite Guld?

20130915-163546.jpg

20130915-163552.jpg

Read Full Post »

Bye bye(s)

Vad gör man med stickade ting som man inte är helt nöjd med? Man kan repa upp, så klart, och använda garnet till något annat.

Och så kan man kasta.

Jag bedriver en kampanj riktad mot vissa familjemedlemmar för att få dem att rensa bland alla sina prylar. Man kan kasta saker man aldrig använder, även saker man fått, saker med symbolvärde och hemgjorda ting. Hellre det än att drunkna i föremål som endast bildar ett mellanting mellan sophög och arkiv. Då måste jag ju föregå med gott exempel.

Men visst kan det ta emot. Då kan det hjälpa med faktorer som man själv inte styr över, men som i det närmaste fattar beslutet åt en. Den där fula vasen kanske drasar i golvet och går i tusen bitar. Du spiller tomatsås på den köpta tröjan och fläcken går inte bort.

Din dotters blöja läcker och det kommer bajs på den egenhändigt virkade kudden. Till exempel.

När jag var barn och började snappa upp engelska ord tyckte jag att det var ofantligt roligt att ”hej då” lät som ”bajs”. På dagis ropade vi ”byes byes” när vi skulle gå för dagen.

Nu säger jag ”bye bajs” och klipper upp det virkade kuddfodralet i Drops Karisma och restgarn och mönster ur Enkel virkning av Erika Knight. Dess gula lilla fläck gör den något oaptitlig. Och det gör inget. Jag improviserade ränderna och har alltid tyckt att det blev väl asymmetriskt med några för tjocka ränder. Så farväl, adieu, bye bajs.

Den är inte stor, fläcken, men den finns där…

20130911-145119.jpg

20130911-145124.jpg

Read Full Post »

Orealistiska stickmål

Bohusstickning. Herregud. Vilka mönster. SOLsilke säljer ju mönster och garn. Men vilket ska man välja? Jag velar mellan en (OBS! Alla bilder från SOLsilkes hemsida):

blå Gotiska fönstret (mössa eftersom tröjbilden inkluderar flicka som modell):

 

Green Wood:

Myrten grön:

Eller något mer dimmigt, som Blå blomman:

eller Gröna dimman?:

Egentligen är det ingen som riktigt klickar. Skulle egentligen vilka sticka en gotiska fönstret eller myrten i Green Woods färgskala.

Men det spelar egentligen ingen roll. Igår stickade jag två cm mudd á 24 maskor tlll ett par bebisvantar. Att hinna sticka avancerad mönsterstickning och långa varv är inte så realistiskt. Och sen kan jag inte ha tröjan på flera år – utan risk att en viss liten dam kräks ner den…

Read Full Post »

Plågsam sticksyn

De flesta av oss har det förhoppningsvis rätt trevligt när vi stickar. I bästa fall en riktigt skön stund, kanske med en kopp kaffe eller te, och om inte annat en helt ok tv-stickning en vanlig seg torsdagskväll.

Igår såg jag stickning i en helt annan kontext.

För en gångs skull såg jag lite på en andra världskriget-dokumentär. Denna handlade om ”massmördaren Himmler” (det var alltså titeln, citationstecknen ifrågasätter inte epitetet).

I dokumentären var det med ett klipp ur en gammal nazistisk propagandafilm från theresienstadt som skulle visa att det inte alls var så illa i lägren. Kameran sveper längs baracken, och visar fångar i civila kläder som sitter runt ett bord och äter. Några ler. Och så två kvinnor som stickar. En av dem lyfter upp stickan, granskar resultatet. En så normal och välbekant rörelse. I en helt vidrig miljö.

Koncentrationslägersstickning. Så barockt!

Hur gick det för dessa två kvinnor? Överlevde de?

Handarbetet blir en länk till två människor under Förintelsen – den Förintelse som jag ofta har svårt att ta till mig för att det är så obegripligt vidrigt. Även när jag ser fotografier på offren är det svårt att förstå att de verkligen existerat, känt, lidit, dött. Tills två av dem håller stickor och garn i händerna.

Read Full Post »

Older Posts »