Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Muddar och vantar’ Category

Tumme med tumme

20120810-143412.jpg

Ytterligare ett par muddar till pappa, för att råda bot på hans krampande händer. Ett improviserat mönster och för första gången har jag kunnat improvisera tumökningarna, utan att konsultera befintliga beskrivningar.

Read Full Post »

…senare är de tvåändsstickade halvvantarna, med mönster från Berit Westmans ”Tvåändsstickning” klara, med krusmönster från Mamma P:s blogg, vars alster alltid får mig att vilja sticka och fota mer, vackrare och tvåändigare. Nu tog väl stickningen knappast 19 månader, vi snackar låååånga perioder av UFO-dvala här. Nu har den legat i träda i minst ett halvår, efter att ha satt tummaskorna på en hållare. Ironiskt nog kvarstod kanske två-tre timmars jobb när jag väl tog tag i den i veckan…

Jag ska plocka fram maken ur gömmorna och fästa trådar. Allt vad stickning heter ligger nu gömt i diverse lådor eftersom en garnglad pudel är på helgbesök. Den första avmaskningen på den här andra halvvanten blev för lös; kanten rullade sig utåt. Nu misstänker jag att den efter ett nytt försök är lite för tight, i jämförelse med den första vanten. Kanske blir det ett till försök innan den är helt klar.

Jag som trodde att grå stickning skulle vara trist. Polotröjan i grå slätstickning flyter på; om bara några varv är det dags att låta bakstycket vila för att sticka framstycket, och sedan minska är ärmarna simultant. Bortsett från några vita inslag i garnet är det en vacker grafitgrå ton, och jag hoppas att mottagaren ska vara varm i den, svala sommarkvällar i torpet.

 

 

Dessa tog inga 19 månader att avsluta. På en vecka ungefär var de klara, Doppio gauntlets ur Knitalong. Med stickor 5 och Maxima från Manos del Uruguay gick det i ett huj. Sen blev det klurigare. De ska snöras ihop, och när jag använde olika garnsorter blev resultatet att de såg ut att vara hämtade ur ett riktigt dåligt avsnitt av Xena – krigarprinsessan. Till sist blev det satinband i grönblått, som visade sig bli desto snyggare med mycket svårare att fästa. Mattssons band på Kungsgatan hade precis två meter kvar av den här färgen, och även om det var vad jag hade räknat med skulle gå åt tänkte jag inte på fästmånen. I värsta fall kan bandändarna petas in under mudden. Vad värre är: de sitter inte så bra och glider ner. Här finns ingen resår som håller dem uppe. Hur snygga dom än är funderar jag på att – eftersom garnet nu är så dyrt – repa upp och göra om. I så fall blir det ett liknande mönster, men stickat runt och med resår på undersidan av armen istället för Tolkien/Hercules/Xena/valfri-fantasy-fan-snörning som fästanordning. Det gäller bara att garnet inte tar för stor skada av att repas upp och bearbetas igen.

Read Full Post »

Nej, jag har inte slutat sticka. Däremot insåg jag att något måste ändras. Inte särskilt radikalt, kanske, men den offensiva strategin innebar ett besök hos Happy Color på Stora Nygatan i Stockholm för lite inspiration och en väg ut ur grågarnsträsket som jag hittills trivts i men som nu alltså börjar känna en smula trist. Annorlunda och rolig stick- och vävbutik, men kvaliteter som jag kanske inte blir jätteförtjust i. Färgerna är det däremot inget fel på! Jag fastnade för en hektohärva Manos del Uruguay Maxima i blågrå toner, som nu en vecka senare har hunnit bli ett par Doppio Gauntlets som är blockade och väntar på att snöras ihop.

Jag är ju inte så förtjust i flerfärgade garn. De är vackra när man ser dem som härvor och nystan, Även när jag la upp maskorna bildade de en rad öglor på stickan som mjukt växlar mellan olika havsliknande toner. Men när man väl stickar med dem ser det mest kamoflagefärgat ut, som en mardröm från 80-talet. Lite så blev även detta, på den slätstickade avigsidan. De aviga maskorna som omger rätsidans fläta däremot, gör att det ser lite mindre flammigt ut. Skulle jag göra om dem skulle jag växla mellan nystanets ändar, för att motverka de rätt kompakta färgfälten.

Kul med annorlunda färger. Nu är frågan vad man gör med resterande 1/3 svindyrt Manos-garn?

Upp-i-sticksadeln-igen-promenaden fortsatte till Yllet, som dessvärre stänger Stockholmsbutiken i vår. En familjemedlem suktar efter den slätstickade polotröja som de sålde en gång i tiden, och som varit min favorittröja i snart tio år. Inte längre i sortiment, så vad gör man?

Jo, okej, grått ullgarn kanske räknas som, eh, grått garn, men nu är det till en av de allra närmaste, dessutom som tack för en tjänst. Många timmars slätstickning väntar, så det kanske inte är något som lyfter stickintresset, men det blir perfekt tv-stickning. (Tv-stickningen har annars medfört en demensliknande relation till rörliga bilder. Det värsta var när sambon påpekade att mitt filmförslag för kvällen inte var helt lyckat eftersom vi sett just den filmen två veckor tidigare. Ska det stickas framför tv:n får det bli eeeenkla projekt…) Utmaningen kommer ligga i att arbeta om mönstrets ärmminskningar så att de påminner mer om förebilden. Den här gången ska fram- och bakstycket bli lika stora, och maskas av med three needle bind off. En brist i stickmönster tycker jag är besattheten vid centimeter, framför varv. Vis av erfarenheten från Beatnik  ska de två delarna den här gången banne mig sluta på samma varv, och därför måste minskningarna för hals och nacke planeras i förväg. Vid ärmminskningarna börjar lite hjärngympa, alltså, men tills dess är det raksträcka.

Som ett led i slita-kasta-stickningen-i-väggen-terapin har det också inhandlats ullnålar. Ni vet, rätt tjocka, grå nålar som istället för ögon har öglor i plast genom vilka garnet träs. Enklare och bättre för blodtrycket. Och trevligare för omgivningen… Kanske går det att få liv i sticklusten, trots allt.

 

Read Full Post »

Spontant

Vid ett besök hos Dödergöks blogg häromdagen ramlade jag på nytt mönster av henne; ett par vantar i Lett-lopi. Eftersom jag har fyra nystan Lett-lopi, i rött och ljust grönt som jag inte riktigt vetat vad det ska bli av började jag helt oväntat på ett par häromkvällen. Tanken är att garnlagret, i dessa sällskap säkerligen inte särskilt stort, ska krympa lite.

Ack ja. Inte-köpa-mer-garn-löftet; stickarnas motsvarighet till resten av världens nyårslöften om ett bättre, sundare, mer fullkomligt leverne. Varpå omgivningen håller masken och ler uppmuntrande men mentalt lägger huvudet på sned och tittar medlidsamt på den stackars naivt hoppfulla stickaren och tänker ”men visst vännen, det kommer säkert gå bra detta. Sticka från garnkorgen du, så får vi se hur många veckor det tar innan du står där i garnbutiken och försöker hitta ursäkter för att du just plockat på dig tre nystan i något särskilt mjukt material.”

Fördelen med att plocka ur lagret är att det kommer oväntade kombinationer; knallgrönt och rött är inget jag skulle kombinerat om jag stått där i affären, men det blir riktigt snyggt ihop då det röda dämpar det lysande i det gröna. Och att vara utlämnad till entrådigt mörkgrått från Kinna (en spetssjal som resestickning under fältarbetsresan till Kanarieöarna i februari?), och femhundra gram entrådigt gotlandsgarn. En kofta? En storstorstor sjal? Eller en sådan? (skulle bara vara så rädd att svettas och deoderanta sönder den.

Read Full Post »

Grått

Att jag älskar grått garn insåg jag för länge sen, men det blir så mycket tydligare när det stickade ska fotas, och alla bilder går i, ja gissa vilken färg.

Kudden i Cascade är färdig och monterad. Jag gjorde medvetet fram- och bakstycket lite mindre än själva kudden för att de verkligen skulle spännas ut. Båda styckena är stickade över hundra maskor. Gemensamt för dem är den dubbla mosstickningen och den keltiska flätan i mitten. Den första har dessutom tvistflätor över nio maskor, och den andra XO-flätor 0ch flätor över fyra maskor.

Det blev ändå garn över, som ju från början var kvar efter Beatnik. Den sista 100-gramshärvan ska bli ett par nya fingervantan till sambon, som upptäckt att de han haft de senaste vintrarna släpper in kall luft när det blåser kallt (och det har det ju minst sagt gjort de senaste vargavintrarna). Inspirerad av ett foto på en raggsocka i Tvåändsstickat blir det vantar med en vanlig resårstickad mudd, och en tvåändsstickad hand för att få till ett riktigt tätt resultat. Det tjockare garnet och stickor 3 gör att jag får pröva mig fram med maskantal och storlekar.

Den slätstickade Harunin blev snart klar, men har legat oblockad i några veckor. Men nu ligger den utspänd på sängen, med blocking wires. Insåg att hushållets knappnålsbestånd inte skulle räcka för att spänna ut alla de virkade bågarna i avmaskningsvarvet, så nu är jag tacksam att jag tänkte fel och köpte för många ståltrådspinnar härom månaden. Men det gör tyvärr att blommönstret inte riktigt spänns ut så som jag önskat.

Den blev inte heller så stor som jag hoppats. Det var ett misstag att öka både på räta och aviga varv, vilket gjorde att sjalen växte med sex maskor per två varv, och alltså växte snabbare på bredden än på längden. Men garnet räckte tveklöst. Det är ett tvåtrådigt second hand-garn, med vad som verkar vara en ljusare och en mörkare tråd tvinnade om varandra. Nystan nummer två visade sig ha ett lockigt garn – förmodligen har det varit någonting som repats upp. Jag undrar vad…

Read Full Post »

Pappas anti-krampmuddar är nu klara och blockade. Tack vare resåren och den extra tight-heten som flätkorsningarna ger passar de bra både på mina och sambons händer. Alltså bör de passa pappa när han kommer hem från semestern.

Även doktorandkollegans Pomatomus-muddar i tweedgarn är klara. För att mönstret skulle bli ssymmetriskt spegelvände jag mönsterrapporten på högermudden. Garnet är snyggt, men har en lite väl luddig karaktär. Ska dra några drag med klädtejp innan överlämnandet så kanske de ser lite prydligare ut.

Och eftersom det blev terapeutiskt Schachenmayrgarn kvar från pappas muddar kunde jag inte låta bli att börja på ett par mindre muddar till, till Pomatomus-mottagaren som har problem med sina leder. Eftersom hon är klok som en uggla tyckte jag att dessa kunde vara lämpliga…

Och slutligen ligger nu fem härvor gotlandsgarn på tork på golvet. Sambon, som annars har ett ofattbart tålamod med min stickning och att det ligger stickprylar överallt, rynkade på näsan och tyckte att det luktade lite väl mycket får. Han bad snällt att jag skulle tvätta garnet innan jag började sticka med det, så de fick dyka ner i en diskho med ljummet vatten och schampoo. De verkar inte ha tagit någon som helst skada av detta, men inte luktar de så mycket godare heller. Näsan hans ska få avgöra om det är godkänt, annars får de bada igen.

Read Full Post »

Garn: Schachenmayr Rheuma Wool

Stickfasthet: 36m per 10 cm

Stickor: 2,5 mm strumpstickor

Mönster på engelska:

PATTERN NOTES:

C3F: Slip 2 sts to cable needle, hold in FRONT of work, k1, k2 from cable needle. (Alternately k 3rd st behind the 2 first, then knit these two before slipping the 3rd, already knitted st from needle)

Rib pattern: * k3, p2 * around

Cable pattern (see chart):

1: C3F, p2, k3, p2

2-7: * k3, p2 * around

(Knit chart: http://jacquie.typepad.com/Charts/knitChart.htm)

DIRECTIONS:

-CO 60 sts, divide evenly on 3 dpn and join for working in the round (being careful not to twist)

-Work 14 rows of rib pattern (or desired number of rows)

-Work 7 repeats of cable pattern (or until desired length) before beginning inc for thumb gusset

Thumb gusset:

Setting up: k29 in pattern, place marker, m1, place marker, k in pattern to end of row

1: k to marker in pattern, slip marker, k sts between markers, slip marker, k in pattern to end of row

2(inc row):  k to marker in pattern, sm, m1, k until next marker, m1, sm,  k in pattern to end of row

– Repeat rows 1-2 of thumb gusset until there are 23 sts in between markers

Next row: place gusset sts on holder, continue working in the round.

-Continue until there are a total of 14 repeats of cable pattern

-Work desired additional rows in rib pattern to create upper cuff.

-BO in rib pattern with a 3 mm crochet needle

Thumb:

-Pick up the 23 sts from the holder, and pick up and knit additional 3 sts from gap. Join and work in the round

-K 12 rows in stockinette

-K 3 rows in * k1, p1 * rib

– BO in k1, p1 rib with a 3 mm crochet needle

Right glove: Place thumb gusset after 24 sts in pattern. If a mirrored version of the first glove is requested, C3B instead (slip 1 st to cable needle, hold to back of work, k2, k1 from cable needle)

Read Full Post »

Rue upp och boulevard ner… Trots att vi gick så att fötterna – nästan – blödde lös garnbutikerna i Paris med sin frånvaro. Det var först på väg upp mot Sacre Coeur som sambon skrek ”DÄR! Garn! Garn!”. (Drillningen av honom har uppenbarligen gett resultat, och jag kan nu nöjt sluta ge honom elstötar då han missar att peka ut stickningsrelaterade butiker.)

Själva butiken, som låg bland andra tygaffärer, var dock något av en besvikelse. Jag hade hoppats komma hem med något inhemskt garn, men här bestod hälften av sortimentet av Debbie Bliss, och den andra hälften av Shachenmayr-garn (just det garnmärke jag stickar min resestickning i). Dessutom fanns något merinogarn som kan ha varit franskt, men det var ändå inte vad jag letade efter.

Redan första dagen i kuststaden La Rochelle ramlade jag på en garnbutik. Här utanför storstaden, hade jag tänkt mig, måste det väl ändå finnas något tunt spunnet lokalt ullgarn. Men redan i dörröppningen anade jag att så inte var fallet. Butiken verkade mest inriktad på sirliga tantbroderier, och det syntes på långt håll att garnerna på hyllorna var i akryl. Nitlott alltså, även om semestern i övrigt var underbar.

Trösten var min mammas sms från en gotländsk loppis. Hon stod med tunt grått ullgarn i handen och undrade hur mycket hon skulle köpa. (Också väldrillad! Vad skulle man göra utan stickningsrekognisörerna?)

Med på resan hade jag en stickning i Schachenmayrs Rheuma wool – en ull som ska vara särskilt lämpad för personer med ledbesvär och rheumatism. Det är tunt och mjukt, men väldigt värmande. För några år sedan kom jag att tänka på att min pappa, som i flera år lidit av en våldsam kramp i händerna, kanske kunde vara hjälpt av pulsvärmare. Det har blivit några stickade sedan dess, och han bär dem jämt; även när han sover. Tack och lov funkar de, och han slipper smärtan när han har dem på sig.

Det får därför bli ett par nya pulsvärmare med tumme, i ett enkelt impoviserat mönster inspirerat av tenniströjor. Resåren är 3 räta, 2 aviga, och var sjätte varv görs en flätkorsning (två över en rät vänster) på varannan rät grupp. Det är annars oerhört svårt att hitta snygga mönster till herrmodeller – särskilt i ett garn med 36 maskor per 10 cm i stickfasthet. Och eftersom farsgubben nu bär dem hela tiden, tänkte jag att mor min kunde ha glädje av att de ser prydliga ut.

TGV-stickning

Men detta är kanske fjärde försöket. Under resan har jag börjat om flera gånger för att de tidigare flätförsöken och resårkombinationerna inte blev särskilt snygga. Det är något med resestickningar; i alla fall de som jag startar inför en resa, för en resa. Det blir så lätt lite av ett tvångsmässigt hafsverk. Jag vet att jag vill ha med mig något lätthanterligt att sticka, vill snarast sticka för stickandets skull och inte för projektets. Och bestämmer mig snabbt för något som får duga, och som sen inte duger. Så var det till exempel med de tvåfärgade vantarna som till sist froggades.

Sen blir det inte mycket stickat i alla fall, och det som nu finns har stickats sen i förrgår morse då jag för sjuttioelfte gången började om. Men nu så – pappa ska få sina muddar, och jag behöver inte resesticka mer utan kan fortsätta hemma, samtidigt som jag drömmer om en stickhörna i den nya lägenheten.

Read Full Post »

De blev klara, och som Johanna efterfrågade – bildbevis:

Det blev inte helt jämnt. Särskilt de aviga varven har jag jättesvårt; fingrarna lyder helt enkelt inte. Men fina är de, och framförallt gav det en rejäl mersmak!

Read Full Post »

Vad gör man? Slänger man? Repar man upp, för att ta reda på garnet? Men garnet är ju sönderslitet, det är ju det som är problemet?

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Mina gotländska tumvantar faller sönder. Nej, jag har inte stickat dem själv, de är inköpta nånstans på ön. Men det är gotländsk sticksöm, och inte bara det – det är Östergarnsmönstret. Östergarn, där mormor bodde på somrarna medan morfar var stationerad under kriget, där jag själv har några av mina finaste sommarminnen från stranden och fiskeläget.

Nu är det ju mönstret och inte vantarna som kommer från Östergarn, och mönstret försvinner ju inte bara för att jag bestämmer mig för att vara osentimental och inte bete mig som en psykotisk horder som sparar allt som kommer över tröskeln. Det går att sticka egna, det går att köpa nya nästa gång jag reser bort och kommer hem till ön. Men de är ju så fina… Vad sjutton gör man?

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »