Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Tvåändsstickning’ Category

…senare är de tvåändsstickade halvvantarna, med mönster från Berit Westmans ”Tvåändsstickning” klara, med krusmönster från Mamma P:s blogg, vars alster alltid får mig att vilja sticka och fota mer, vackrare och tvåändigare. Nu tog väl stickningen knappast 19 månader, vi snackar låååånga perioder av UFO-dvala här. Nu har den legat i träda i minst ett halvår, efter att ha satt tummaskorna på en hållare. Ironiskt nog kvarstod kanske två-tre timmars jobb när jag väl tog tag i den i veckan…

Jag ska plocka fram maken ur gömmorna och fästa trådar. Allt vad stickning heter ligger nu gömt i diverse lådor eftersom en garnglad pudel är på helgbesök. Den första avmaskningen på den här andra halvvanten blev för lös; kanten rullade sig utåt. Nu misstänker jag att den efter ett nytt försök är lite för tight, i jämförelse med den första vanten. Kanske blir det ett till försök innan den är helt klar.

Jag som trodde att grå stickning skulle vara trist. Polotröjan i grå slätstickning flyter på; om bara några varv är det dags att låta bakstycket vila för att sticka framstycket, och sedan minska är ärmarna simultant. Bortsett från några vita inslag i garnet är det en vacker grafitgrå ton, och jag hoppas att mottagaren ska vara varm i den, svala sommarkvällar i torpet.

 

 

Dessa tog inga 19 månader att avsluta. På en vecka ungefär var de klara, Doppio gauntlets ur Knitalong. Med stickor 5 och Maxima från Manos del Uruguay gick det i ett huj. Sen blev det klurigare. De ska snöras ihop, och när jag använde olika garnsorter blev resultatet att de såg ut att vara hämtade ur ett riktigt dåligt avsnitt av Xena – krigarprinsessan. Till sist blev det satinband i grönblått, som visade sig bli desto snyggare med mycket svårare att fästa. Mattssons band på Kungsgatan hade precis två meter kvar av den här färgen, och även om det var vad jag hade räknat med skulle gå åt tänkte jag inte på fästmånen. I värsta fall kan bandändarna petas in under mudden. Vad värre är: de sitter inte så bra och glider ner. Här finns ingen resår som håller dem uppe. Hur snygga dom än är funderar jag på att – eftersom garnet nu är så dyrt – repa upp och göra om. I så fall blir det ett liknande mönster, men stickat runt och med resår på undersidan av armen istället för Tolkien/Hercules/Xena/valfri-fantasy-fan-snörning som fästanordning. Det gäller bara att garnet inte tar för stor skada av att repas upp och bearbetas igen.

Annonser

Read Full Post »

Vad kan vara bättre en midsommarafton när lunchen är förberedd och sambon på väg hem med gästerna för dagen än att sitta en stund och pusta ut med en tvåändsstickning och drömma om kommande projekt och deras krusmönster?

Av Beatnik blev det 3,5 härvor Cascade 220 Wool kvar – för lite för att göra en tröja; för mycket för småprojekt. Det får därför bli ett kuddfodral med olika flätmönster över 100 maskor. Tanken är att sida nummer två också ska ha den keltiska flätan i mitten, med en mindre flätor på var sida, och sk XO-flätor mot kanten.

Flätmönstren är ur Hammarskog och Vincents Sticka mera. Mönstret till den keltiska flätan innehåller över 20 fel! Det absolut mest skrattretande är att två av flätkorsningarna uppges som 3 över 1; dvs att man ska sticka 3 r över 1 a maska. Sen kan vem som helst se av bilden att det överhuvudtaget inte finns några delar av flätan med 3 r maskor bredvid varandra, liksom att en sådan fläta skulle resultera i en ensam rät maska över eftersom man utgår från grupper av 4 r. Under all kritik att ta betalt för en bok och sedan ha så många fel i en stickbeskrivning!

 

 

Read Full Post »

Bättre sent än aldrig. Någon gång i början av hösten blev vänster halvvante färdig, först i förra veckan la jag upp maskorna för den högra. Stickningen fick följa med ombord på planet ner till Ronneby i helgen. Jag visade pliktskyldigt upp stickorna för säkerhetspersonalen som intygade att det var helt ok att ta med sig 2,5-millimeters vassa trästickor ombord på ett plan. Kanske diskvalificeras man som kapare om man är så töntig och präktig att man har stickning med sig? Eller är det bara tvåändsstickning som godkänns? Inte blev det mycket stickat i alla fall – tvåändsstickning var inte särskilt smidigt i det trånga utrymmet  (inte blev det bättre av min förbannade flygrädsla, heller) då man ju med jämna mellanrum måste tvinna upp det snodda garnet.

Ronneby har för övrigt en helt ok garnbutik, med de flesta standardgarnerna. Jag hann bara in och kika några minuter innan stängning.

Read Full Post »

De blev klara, och som Johanna efterfrågade – bildbevis:

Det blev inte helt jämnt. Särskilt de aviga varven har jag jättesvårt; fingrarna lyder helt enkelt inte. Men fina är de, och framförallt gav det en rejäl mersmak!

Read Full Post »

Ok, ursäkta den dåliga ordvitsen, men det är ju nästintill omöjligt att sticka i Rättvik utan att göra vissa paralleller mellan ortsnamn och maskor.

Dödergök och Sticka mera ordnade alltså kurs i tvåändsstickning på Hantverksbyn i Rättvik, med utsikt över Siljan:

 

 

Men det var inte bara utsikten som var vacker. Så här fantastiskt kan det alltså bli om man har gökens sinne för färg och form:

Jag provade på tvåändsstickning i somras, och ville få en chans att lära mig lite mer om tekniker, och framförallt få inspiration till att våga leka mer med färg, och med vitt också för den delen. Det var fantastiskt att se hur det vita, skira, och färgerna samverkar – jag som annars ofta är fast i rätt murriga  eller grå toner.

Det var så häftigt att se hur duktiga alla är – efter helgen fanns en hel hög med mer eller mindre färdiga muddar. Flera var dessutom modiga och kreativa nog att direkt börja experimentera med mönstret och göra ändringar efter egen smak.

Efter att ha maratonstickat på tåget hem är mudd nummer två också nästan klar, och jag är särskilt glad över den gröna färgen på Kampes garn: den är så vårig, med det skira gröna och vita:

 

Nu ska jag försöka påbörja maken till den tvåändsstickade halvvante jag stickade i somras – sen är det dags att börja experimentera med färg!

Stort tack till Dödergök och Sticka mera för detta roliga initiativ, och till andra deltagare som gjorde helgen så trevlig!

Så för att sluta i moll:

Det här tycker vi inte om. Dyra, hypade rundstickor från KnitPro som fungerat alldeles utmärkt: smidig kabel, bra övergång mellan kabel och sticka och lagom spetsig. Men så bryts de sönder när de ligger i väskan. Det är inte okej. Det får bli Addi Lace i fortsättningen, men  nu måste jag skaffa en ny rundsticka innan jag kan fortsätta med den nya Swallowtailen som förhoppningsvis blir något större än den första jag stickade.

 

Read Full Post »

Underbart!

Det blir stickhelg med tvåändsstickning och Dödergök i Rättvik i april!  Första stickresan för min del, så oförskämt roligt!

Read Full Post »