Juni har verkligen varit en galen månad, med två längre jobbresor och en kortare privat resa. Det har därför inte blivit mycket stickat, men istället har 16 nya virkade rutor tillkommit, och 30 rutor är nu monterade och klara. Det kändes därför som att jag hade riktigt flyt; tills jag mätte resultatet och insåg att det här nog är ungefär hälften av vad som krävs för att det ska bli en något så när lämplig bebisfilt. Projektet ger alltså ett hum om mormors arbetsinsats med överkastet vars rutor är inspirationen till filten.
Jag ångrar också att jag inte valde ett mjukare och fluffigare garn, även om jag älskar den gröngula tonen, och en grövre nål för ett mindre tätt resultat.
Rutorna är i alla fall utmärkt resestickning: lätt, tar inte så mycket armbågsutrymme på planet och skulle säkerhetskontrollen konfiskera nålen är ingen skada egentligen skedd eftersom nålen till skillnad från stickorna lätt kan separeras från själva handarbetet.
Under en helg i Visby förra veckan kunde jag äntligen köpa en härva 3-trådigt mörkgrått garn till, för att inte riskera att garnet tar slut med några centimeter kvar av polokragen. Det fanns till och med garn i samma parti (tack och lov för anteckningarna på Ravelry eftersom jag är kass på att spara garnens etiketter). Den förkylda midsommarhelgen har därför ägnats åt att blocka fram- och bakstycket, som ju redan är monterade i axlarna. på grund av allt för små (och gräsligt barnsliga) blockningsmattor blev det därför till att blocka dem på varandra, varför det tagit två dygn att få dem torra.
Nu är sidsömmarna äntligen klara, med mattress stitch. Triumfkänsla ett infann sig när jag insåg att jag efter några tröjmonteringar faktiskt behärskar det här, och att det blir rätt prydligt. Triumfkänsla två uppstod då jag trädde den ärm- och kraglösa tröjan över huvudet och insåg att 1) den passar (och passar den mig passar den mamma) och 2) den faller på ett liknande sätt som förebildströjan och 3) eftersom den inte är för tajt sträcks inte sidosömmarna ut, utan förblir hyfsat prydliga.
Nu är det äntligen äntligen äntligen dags att plocka upp maskor för kragen och sticka 60 varv resår, innan skräckmomentet montera-improviserade-ärmkullar inträder. Sannolikt är det där projektet visar sig vara succé eller katastrof. Drömscenario: allt går som en dans och mamma hinner få den gotlandsgrå gotlandströjan från gotlandsbutiken av gotlandsull innan sin gotlandssemester. Mot kragstickningen!
