Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Sötsaker

I somras var jag höggravid, och vi stannade därför hemma. Ville vara i stillhet, nära sjukhus, om barnet som var beräknat till slutet av juli skulle bestämma sig för att titta ut.

Så de varma, långa dagarna ägnades till stor del åt att virka djur till den redan inköpta baby sittern, och att sticka på en kofta till vem det nu var som låg därinne, i halvårsstorleken.

Om en vecka har det gått sex månader sedan den lilla tjejen till sist, elva dagar över tiden, kom ut. Och koftan fick i veckan sina knappar.

Två sötsaker i ett: candy cardigan från Pickles, i anonymt loppisgarn och Kampes 2-trådiga och plädgarn. Och så dottern, som jag fortfarande inte riktigt förstått är min.

20140131-133648.jpg

20140131-133659.jpg

(Två knappar lossnade vid första användningen och alla ska därför sys på på nytt. Tanken var ju knappast – pun unintended – att tösen skulle sätta en knapp i halsen.)

Ur mörkret

Inspira, som ju reste sig ur askan i förra veckan, stickas framför tv:n på kvällarna. Dottern sover då, eller ligger och sprattlar i sitt babygym eller i sin pappas varma, skäggiga famn.

Belysningen i tv-soffan utgjordes fram till i söndags av granens ljus, och nu av en bordslampa med svagt sken. Tillräckligt för att se vad jag gör; inte riktigt tillräckligt för att se skiftningarna i garnet.

Därför bestod gårdagens stickning till de två sista avsnitten av säsong två av The Killing av tankar som”Nää, det här blir alldeles för mörkt” och ”man kommer ju inte se nån skillnad på de två garnerna.”

Och så kliver jag upp ur soffan och går bort till den starkt lysande golvlampan. Och voila! Fram träder skillnaderna mellan nystanen, och Inspiras mönster. Även på de mörkare varven.

20140115-100331.jpg

Panikstick

Kylan kommer! Och lilltjejen har bara tunna bomullsmössor. Följaktligen: snabbstickning och improviserad mössa.

På köpet lärde jag mig en ny uppläggning, circular cast on.

Mössan stickades uppifrån och ner, med 8 ökningar vartannat varv till 96 maskor. Sedan resår, innan jag maskade av 28 maskor för pannan. Nacken maskades av ett antal varv senare, och så fick sidorna ytterligare några varv med minskningar på varje varv för att öronen ska skyddas.

Bring it – kylan kan komma!

20140111-183303.jpg

20140111-183314.jpg

Garn: artesano superwash merino
Stickor: 3.5

20140106-201115.jpg

Över 20 cm stickat blev det på Inspira innan jag insåg att den ju blev alldeles för liten. Bestämde mig för att repa upp och börja om. Orkar inte bli upprörd, trots att två veckors dyrbar sticktid under julen varit bortkastade.

Froggningen gick överraskande bra, trots att garnet luddar ihop sig en del. Vevade upp ena tråden på nystmaskinen och det andra för hand, en bit i taget.

Men som fågel Fenix reste sig även löspolokragen, och det är redan upplagt till en ny. Denna gång i modellen Steampunk, med fler maskor.

La upp 252 maskor istället för mönstrets 204 på stickor 4, men stickade lite fel på första varvet och fick minska med en rapport så att det nu är 246 maskor.

Imorse när dottern somnat om efter morgonmaten gick inte jag och la mig igen, utan satt en timme i köket och drack kaffe och stickade det första varvet. Lyx!

Stickade första varvet i mönstrets resår, och la på andra varvet till kontrastfärgen, för att inför tredje varvet börja sticka runt. Planen är att skarva med de två nystanen, och ta huvudgarnets ljusare nyanser till kontrast, och kontrastfärgens mörkaste toner till de räta maskorna.

Håll nu tummarna för att inte detta blir för litet!

Söm

”Tänk på vad du säger nu” varnar sambon. Jag sitter i köket med en av hans butikköpta koftor i knäet och nål och tråd i handen. Koftans kant lossnade redan vid första användningen med ett stort hål vid nacken som resultat.

Det första jag ser är att fyra maskor i det tunna tyget släppt och riskerar att orsaka ett än större hål. Fångar snabbt upp dem med nålen så de inte ska ge sig av.

Sen börjar jag granska kanten och hur den är fäst vid koftan. Inser direkt att det här löser sig: det är bara att använda madrasstygn, precis som när man monterar en tröjas fram- och bakstycke.

Jag ropar triumferande till sambon att jag löst det, att det är roligt att inse hur mycket jag lärt mig de senaste fem åren, och att kunna tillämpa stickkunskaperna. Det är då han varnar mig, eftersom jag vanligen tycker att det är mer än trist att sy i knappar eller lappa kläder. Om jag inte vaktar min tunga och istället uttrycker glädje kan jag ju åka på fler, liknande uppdrag.

Koftan då? Av hålet finns inte ett spår, och utöver en liten rynka kan man knappt ana lagningen. Väldigt nöjd. (Därmed inte sagt att jag vill göra om’at…)

Dagsljusbild

Inspira, nu i dagsljus och ett antal centimeter längre, tack vare att pappan, mormor och farmor hållit den lilla så att jag haft händerna fria.

20131231-124257.jpg

Gott nytt år – måtte 2014 bli ett stickigt år för er alla!

Julefrid

Min önskan inför julhelgen var att kunna sitta längre stunder och sticka på Inspira som jag köpte garnet till för en vecka sedan. Och se, jag måste ha varit snäll i år, för juldagen och annandagen har delvis tillbringats i tv-soffan med huvudfärgen i höger hand och kontrastfärgen i vänster.

Uppläggningen görs med en s k cable cast on – något som jag inte prövat tidigare. Uppläggningen vinner på att man är lätt på handen, då man med höger sticka hämtar garnet mellan sista och näst sista maskan på vänster sticka, drar igenom garnet och placerar denna nya maska på stickan.

Jag stickar Mesa, en av tre modeller. La upp 172 maskor med stickor 4, vilket verkar bli snäppet för litet för att kragen ska kunna draperas över ena axeln.

Garnet är Drops Delight, i färgerna 10 (oliv/rost/plommon) och 16 (grön/blå). Den grönblå är huvudfärgen, och jag har valt att klippa bort de ljusgröna partierna för att behålla en mörk bakgrundsfärg. Det innebär att jag igår för första gången fick pröva på en så kallad Russian join, som mönstret rekommenderar (se längst ned på den länkade sidan). Lite pilligt, men förhoppningsvis blir det en nästintill osynlig skarv, och så slipper man ju fästa trådar. Tänker dessutom att denna kanske är snygg att bära med avigsidan ut, och då ska här inte finnas några fula trådar.

20131227-163733.jpg

20131227-163743.jpg

20131227-163748.jpg

Inspira-tion

Igår när sambon knatade iväg till jobbet i sin Norohalsduk kände jag en längtan efter att sticka en till. Det var något nästan hypnotiskt med att sticka ränder i två flerfärgade garner, där själva garnets färgskiftningar skapar magin.

Annars är jag inte mycket för flerfärgat garn, såvida man inte just stickar med flera nystan och skapar någon sorts mönster.

Så såg jag Clara stickar-Claras Inspira cowl och gårdagen ägnades åt att kolla projekt och garnförslag på Ravelry.

Några olika val utkristalliserar sig. Den kan stickas med både huvud- och kontrastfärg i flerfärgat garn. Då skiftar den färg så att det nästan är svårt att bilda sig en uppfattning om mönster. Eller så kan antingen huvudfärgen eller kontrastfärgen vara solid. Det får som jag ser det de avigstickade stolparna att framträda tydligare, men ger också ett stelare intryck. För en gångs skull tilltalas jag av färgprakten i att kombinera två olika nystan.

Så. Garnval. Det föreslagna garnet är från Lion brand och verkar inte säljas i Sverige. Det är de cowls som stickats i detta garn som jag tycker är vackrast: färgstarka men ändå dämpade. Andra alternativ är olika Norogarn, eller Delight alternativt Delight Big från Drops. Noro blir tokdyrt. Lion blir onödigt dyrt med frakt från USA. Ytterligare tänkbart alternativ är ett effektgarn från Kauni.

Oj så svårt. Estetik och snygga färgkombinationer. Pris. Tillgänglighet.
Och bärbarhet. För detta ska ju inte bara vara vackert och roligt att sticka – den ska inte vara så flippad att jag sedan inte vill använda den.

Har försökt att jämföra projekten i galleriet och se vilka färger jag tilltalas av, och det verkar bli någon blå-brun/gul/rost-kombo.

Och så vill jag så klart lägga upp och börja redan idag…

Christmas spirit

Inspiration från skyltfönstret till Ekens garn i Stockholm.

20131205-185859.jpg

20131205-185907.jpg

20131205-185913.jpg

20131205-185918.jpg

Nu så!

20131205-135831.jpg

Jo’rå, det här var bättre. Signe, vantar ur Vantar för alla årstider, i Shetlandsuld från BC garn.

Mönstret är logiskt och upprepar sig över hela vanten och kan därför memoreras. När jag stickar kan jag med egna ögon se vilken färg som ska följa. Utmärkt för en rätt trött småbarnsmammahjärna.

Den enda ändringen är att förlänga tumkilen. Har jag freakishly stora händer eller är Clara och Katarina egentligen vättar?

Det röda garnet hade jag kvar sedan tidigare, det blågröna och ljusgrå är nyinköpt. Resterna ska bli en fair isle-tröja till dottern.