Herrejävlar vilken seg start. Maniskt bläddrande bland fair isle mönster och dito plagg i bok och via pinterest. Flera veckor har det tagit. Välja mönster, sedan välja färger och kombinera dessa. Men nu är äntligen 336 maskor upplagda, tre cm resår stickad, och den första så kallade peerie-bården klar. Den repades dock upp igår och stickades om, med annat mönster och annan färg. Är tack och lov desto nöjdare med det resultatet.
Dags för första border-mönstret. Jag tvingade mig själv att inse att jag inte kommer att hitta en perfekt kombination, att det inte finns någon perfekt kombination, och bara köra. Det kommer bli bra. Jo, det kommer det säkert. Kanske.
Stickor 3, tunn Shetlandsuld från BC Garn, mönsterdiagram, en 8 månaders bebis och en föräldraledighet som tar slut om en vecka. Detta kommer ju gå i en handvändning!
Desto snabbare går det med gotlandskoftan, i alla fall när jag väl stickar på den. En ärm är klar, den andra påbörjad. Jag är osäker på om garnet kommer att räcka, och frös därför kroppstickningen för att först sticka klart ärmarna. Tänker att jag får dels anpassa koftans längd efter hur mycket garn som är kvar, och i värsta fall plocka upp och sticka kanterna i ett annat garn, helst i en annan grå nyans så att det verkligen syns att det är två olika garner. Den blir inte särskilt prydlig, men mysig.
Det intressanta har varit att se hur garnet ändras när man stickar med dubbel tråd. Det här garnet är tunt, tunt, och väldigt skört. Att sticka med en tråd skulle därför ta väldigt lång tid, och skulle dessutom ge en ömtålig kofta. Men garnet är samtidigt så luddigt att summan av två trådar är mer än sina delar: det blir rejält mycket tjockare med två trådar på grund av alla utstickande fiber. Se där.
Garn och ord 